Svetten i pannan pärlar sig och jag tappar givetvis bläckpennan framför mig.
Det är svårt att undgå känslan av att världen brinner. Krig, polarisering, börsras, och en AI-kapplöpning som bara blir mer och mer misantropisk. Det är som att vi står på en tunn is som börjar knaka, och som till slut kommer att krackelera. När det händer försvinner hela samhället ner i en avgrund.
När jag var liten sa min morfar att jag kommer tillhöra den lyckligaste generationen. Att jag aldrig skulle behöva leva i fattigdom eller uppleva något krig. För honom var det självklart att hans barnbarn inte skulle behöva fly, som han gjorde när han var liten. Men då var världen annorlunda. USA var den enda stormakten, det fanns inte fog att världens starkaste demokrati skulle vända upp och ner på jorden.
Morfar är inte ensam om att försöka förstå världen. Det ligger i människans natur att alltid försöka förstå. Förr försökte vi förstå genom att dyrka solgudar som den egyptiska Ra eller den samiska Beaivi. Nu tar vi till vad teknologin säger, men vad kan den svara på? Lever jag imorgon? Lever jag i övermorgon? Vi kan inte veta, men trots det försöker vi förstå.
Av allt som händer på vår kära planet så är det inte konstigt att vi kan känna oss bländade och rådlösa, men ibland kan något starkt som solen också ge ljus till platser som annars är gömda bakom mörker. För trots att vi står på en tunn is och tillvaron ibland känns mörk så kommer solen alltid gå upp igen.
Med soliga hälsningar,
Chefredaktör Jonathan Nygren
Svetten i pannan pärlar sig och jag tappar givetvis bläckpennan framför mig.
Charlie Kirk likställde abort vid mord och Nick Alinia gör allt i sin makt för att förlöjliga transpersoner och underminera...
Att möta ett par vakna ögon som säger att hopplöshet är en återvändsgränd, ger mig en större känsla av framtidstro...
09.00: Champagnefrukost Nej, det heter inte brunch och i synnerhet inte mimosabrunch.
Tänker på faktumet att man kan födas precis var som helst av vem som helst på jorden. Och att jag...
Hela Sverige bländades när Simona Mohamsson övergav Liberalernas själ och identitet. Men är det så fel?
Hon vill inte se. Hon vill leta, tänka, fundera. Hur ska hon annars veta på vilken gata hon bör flanera?
Tonerna av hätsk debatt ekar genom studion tillsammans med fragment av välbekant norska som låter sig höras emellanåt.
Bilderna dröjer kvar i ens hjärna, inbrända i minnet. Men efter ett tag flyter allt ihop, och gränsen mellan nyheter...
Men varje morgon när nyheterna sätts på bryts drömmen och verkligheten gör sig påmind. Katastrofer, konflikter och krig.
Vi har alla varit med om det: Väckarklockan tjuter aggressivt på morgonen och utanför fönstret är en värld fortfarande dränkt...
Konststråk i Uppsala En av de första sakerna jag gjorde i Uppsala! Sök bara på Konststråk i Uppsala så ska...
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila