Det är med både lättnad och vemod jag kan tillkännage att vi har nått vårterminen 2026 slut. Efter flera tentor, omtentor och en gedigen B-uppsats så är det svårt att finna orden. Finns det ens ett ord som kan beskriva en urladdning efter 100-tals timmar av stress och en tomhet? En tomhet som har präntat sig fast från stressens bojor och ger en känsla av, vad orkar man med dessa skor. Men när jag hör domkyrkans sista klockor ringa på perrongen, så kan jag äntligen känna att Big Brother Uppsala universitet inte längre tittar på mig. Av försvinner skolans tunga skor. Och på Kommer sandalerna där mina fötter för första gången på länge kan få visas för allmänheten. För vad är inte en frihet om man inte får kasta av sina skor och påbörja den stressfria resan, resan mot framtiden. 

Det kan vara svårt att ta farväl med ord, så innan sommarlovet lämnar jag er med en dikt.

Kära Narium

Semi

Narium 

Varför är du bara

Semi

Och inte

Fulländad?

Semi

Se mi

Se mig?

Kan du snälla se

Mig

Se hur jag kämpar

Och inte orkar

Med fler

Seminarium 

Se mig!

Semi Narium

Trevlig sommar önskar,

Chefredaktör Jonathan Nygren