Krönika
Fri och het eller het och fri?
av: Maria José Miguel Negrete
“Men vadå? Det här blir väl snyggt?” frågar hon. “Kolla, kjolen rör sig när man dansar. Perfekt för bachata” “Visst”, suckar jag. “Men det där kommer inte få in oss på La Casita.” “Men jag har ju ingen kortare, har jag sagt”, säger hon uppgivet. “Kan du inte hitta en mindre topp åtminstone?” svarar jag spydigt.
Ungefär såhär låter konversationen mellan mig och min bästa vän dagen innan Bad Bunnys konsert. För den som inte hört talas om La Casita så är det en slags extra scen under Bad Bunnys framträdande där ett urval av tjejer får komma upp och dansa, festa och vara en del av showen. När jag väl står där på konserten dagen efter, hundratals meter bort från La Casita och utan något VIP armband så kan jag inte annat än att bli irriterad när jag ser tjejerna på scenen. För det här är inte vilka tjejer som helst. Det här är vända-sig-om-och-ta-en-extra-titt-tjejerna. Perfekta tänder, lystrig hy och ser ut att lukta som sockervadd tjejerna. Miami, Dubai och LA tjejerna.
Jag börjar muttrar för mig själv. Varför de? De kan ju inte ens lyricsen. De står ju bara där och fläktar sig? Aja, jag ville ändå inte ens vara där. De tar ju bara upp en massa utseendefixerade bimbos.
Kvinnohatet sprudlar. Avundsjukan likaså. För sanningen är ju egentligen bara att jag vill vara den utvalda bimbon. Objektifierad och sexualiserad mer än gärna. Iallafall för en kväll.
Känslan påminner mig om ett fjortonårigt jag. Finnig, tanig, med tandställning och en bästa vän som hade kommit långt före mig i puberteten. Jag minns hur killarna brukade flockas runt henne medan jag avundsjukt stod bredvid och såg på och bara längtade efter att få bli åtrådd på samma sätt.
Så småningom växte jag ifrån den känslan. Kom in i puberteten själv och insåg att det kanske inte är så himla kul ändå. Och jag förstod att det finns en del viktigare saker i livet än pojkars uppmärksamhet. Men någonstans finns den där barnsliga känslan kvar. Behovet att bli vald. Vara den tjejen som aldrig behöver betala för en drink, som får komma in överallt, som får festa med Bad Bunny. Vara den tjejen som blir fri av att vara het.
Men för att närma sig den där särskilda sortens skönhet krävs det ofta mer än ett bra genetiskt lotteri. Det krävs pengar, tid och en kropp som går att disciplinera in i rådande ideal. Kläder, smink, hår, naglar, hud, tänder. Kanske solarium, extensions, fillers och en ätstörning på köpet.
Det är såhär jag brukar trösta mig själv. Intala mig att man måste vara olycklig för att vara normativt snygg. Att de kanske inte alls är fria, utan fångade i ett mycket dyrt men glittrigt fängelse. Kanske är det så. Men kanske är det också bara en bekväm tanke för den som inte blev vald.
För det är svårt att helt förneka att skönhet fungerar som en sorts social valuta. Den kan köpa uppmärksamhet, tillträde och ibland också möjligheter. Och trots att man gör en marxistisk-feministisk-antihistaministisk problematisering av det hela för att konstatera att allt som vanligt bara handlar om pengar, och att självhat säljer… så vill jag fortfarande ha det. Skönhet. Förblinande jävla skönhet.
Men möjligtvis har jag börjat i fel ände. Kanske börjar man med att vara fri, och blir het därefter? För det finns ju något så oerhört attraktivt i människor som verkar fria från behovet av att bli godkända. Fria nog att ägna sig åt något annat än att fundera på vad folk tycker om dem.
Jag tänker på människor som Frida Kahlo, Aurora, David Bowie och Erling Haaland. Fyra personer som knappt har särskilt mycket gemensamt, förutom att deras attraktionskraft verkar ligga i det självklara. I en rå talang, en stark vision eller en passion som verkar ha gjort dem helt ointresserade av att vara som alla andra. Så kanske blir man het av att vara fri? För visst finns det få saker som är vackrare att se än någon helt uppslukad av det de gör. Att se någon i sitt esse.
Jag önskar att jag kunde säga att jag är fri från den där fjortonåriga blicken som söker bekräftelse i andra, men det är jag inte. Och kanske är det inte ett misslyckande. Kanske är frihet att sluta behöva låtsas att man inte bryr sig. Kanske är det först då man kan växa ur vanan och börja ägna sig åt något viktigare än tänka på sig själv.
Eller så kanske min bästa vän bara borde valt en kortare kjol.
KONTAKTA OSS
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila