Alma Berglund, juridikstudent på Umeå universitet berättar vad det innebär att vara spirituell i dagens samhälle, bland annat hur hon utövar sin spiritualitet och varför hon valt just den här vägen.

– Man får ett större perspektiv om världen. Någonting att tro på, någonting som bara är mitt, säger hon.

För Alma handlar det inte om fasta regler eller en tydlig tro, utan om något mer personligt. Spiritualiteten följer med in i vardagen, i små ritualer, intentioner och beslut. Det ger, enligt henne, en känsla av riktning.

Hon är långt ifrån ensam om detta. En ny undersökning från SOM- institutet visar att mer än var tredje ung kvinna i Sverige tror att astrologi kan förutsäga framtiden, och ännu fler sätter sin tillit i tarotkort och kristaller. Denna utveckling är givetvis inte slumpmässig, då dagens unga har vuxit upp med populärkultur där det övernaturliga har varit framträdande. Det som tidigare kunde uppfattas som främmande känns idag bekant. 

Hur har du kommit i kontakt med nyandlighet?

– Min spirituella sida har kanske alltid funnits, man vill gärna tänka att det finns något större än sig själv. Samtidigt har det alltid funnits runt omkring en, i filmer, och nu sociala medier.

Det är sant att den nya vågen av nyandlighet har fått starkt fäste i sociala medier, där algoritmer snabbt fyller flöden med astrologi, manifestation och energier. Intresset har länge varit starkare bland kvinnor, något som delvis kan förklaras av att nyandligheten erbjuder ett sätt att ta avstånd från normativa roller och skapa en egen identitet. Samtidigt syns nu ett växande intresse även bland unga män. Men det handlar inte bara om tro, säger Alma. Nyandliga praktiker presenteras ofta som verktyg för välmående, självutveckling och förståelse. För vissa handlar det om att komma närmre naturen, för andra om att ifrågasätta normer. För många erbjuder det en känsla av mening som kan utövas självständigt, istället för att lita på en organiserad religion. 

– Många känner sig begränsade av en organiserad tro, där det finns regler för hur och när man ska be, och vilka sätt man ska bete sig på. Spiritualitet är flytande, man tror på vad man vill tro på och man kan utöva det på vilket sätt man än vill. Det är en väldigt stor community, men samtidigt är man självständig.

Att traditionell religiositet minskar betyder inte att behovet av tro har försvunnit. Snarare har det förskjutits. Tron har lämnat det gemensamma och blivit något mer stillsamt, mer personligt. Man hittar den inte på mässa eller i heliga skrifter; man bär den med sig varje dag.