REPORTAGE
"Vi vet vad vi vet och vi har sett det vi sett"
av: Emelie Jackson
Det är svårt att argumentera för att tron på det paranormala är något avvikande. Enligt forskaren Cristoffer Tidelius doktorsavhandling via den teologiska institutionen på Uppsala universitet är det nämligen ungefär fyra av tio svenskar som aktivt tror på, eller finner paranormal aktivitet trovärdig. Samtidigt vittnar nästintill samtliga av hans informanter om motstånd när de yttrar sig kring frågorna.
Själv är jag lite kluven. Jag vill inte helt stänga dörren till att något övernaturligt finns, men jag vill inte heller hålla den öppen. Jag klarar mig bra utan spöken som slår upp dörrar, och kommer fortsatt skylla på korsdrag. Istället för att spekulera ringer jag till Uppsala Ghostseekers. I ena änden finns ordföranden i föreningen, Jan Erik Englund, med sin fru, tillika kassör i föreningen, Helena Stigsson. Paret driver sedan fem år tillbaka en förening som arbetar med att utreda det paranormala, med bas i Uppsala. Något som började som en amatörmässig hobby men som snabbt övergick till något betydligt större.
De båda har upplevt händelser som de menar bottnar i det paranormala. Ordförande Jan Erik Englund, menar att han upplevt hur någon klappat honom på kinden en gång när han satt i soffan och tittade på tv. Han var ensam, utan någon annans sällskap, men trots det minns han det som en fin upplevelse vilken rörde honom till tårar. Jan Erik är övertygad om att det var hans nyligen bortgångna mormor som visade sin närvaro.
– Hon har alltid varit omkring mig som en beskyddare när jag var barn, förklarar han.
Även Helena Stigsson har upplevt oförklarliga händelser i samband med sin mormors bortgång. En natt i hennes morföräldrars hus väcktes hon av tunga och ihärdiga fotsteg från översta våningen. Högst uppe i huset sov enbart hennes morfar som led av svaga ben och hög ålder. Morgonen därpå möttes hon av öppna skåpdörrar, utdragna lådor och flyttade stolar. Hon förklarar att händelsen etsat sig fast i hennes minne då det omöjligt kunde vara hennes pedantiska morfar som med sin orkeslöshet stökat till så väldigt.
Cristoffer Tidelius forskning antyder att kvinnor är kraftigt överrepresenterade i vilka som tror, utövar och har erfarit paranormala fenomen. Hos befolkningen i stort finns det annars inga tydliga samband vad gäller utbildningsnivå och inkomst. Det största sambandet mellan tron är frekvent konsumtion av populärkultur och media på ämnet.
– Den sociala biten ökar troendet, det kanske är en fråga mellan höna och ägg. Ju mer man konsumerar på ämnet desto större acceptans eller ju mer man tror på det, desto mer konsumerar man på ämnet, framhåller Cristoffer.
Att prata om sina övernaturliga upplevelser är trots den samhälleliga utbredningen inte alltid lätt. Spökjägarparet berättar att de ofta mötts av motstånd som motiveras med livlig fantasi eller galenskap.
– Många skeptiker säger att vi är tokiga och rubbade medan andra är mer intresserade. Man får vara lite försiktig, men vi vet vad vi vet, vi har sett det vi sett och upplevt det vi upplevt. Vi är säkra, och vi vet precis vad vi gör, förklarar de.
Forskaren Cristoffer Tidelius menar att han befinner sig i gränslandet mellan att vara skeptiker och troende.
– Jag har haft upplevelser jag inte kan förklara, men inte tillräckligt övertygande sådana för att gå över tröskeln till att bli en hängiven troende, understryker han.
Spökjägarparet fann en trygghet i varandra. Föreningen Uppsala GhostSeekers är idag en stor del av deras liv. Jan Erik sitter och arbetar med verksamheten dagligen och de berättar att engagemanget tar mycket tid från familjen.
– Under årens gång har jag försökt öppna upp mer för det paranormala, gubben och jag. Vi har pratat mycket om det, upplevt en del saker tillsammans och sedan dess har det spunnit på rejält. Behöver vi flytta ett födelsedagsfirande för en utredning gör vi det. Nu har vi hunnit besöka allt från kyrkogårdar till herrgårdar och slott för utredningar, berättar Helena Stigsson.
– Hur mycket tid har du? skrattar Helena när jag frågar om instrumenten de har med sig till sina utredningar.
Videokameror, diktafoner, speldosor, REM-pods med statisk elektricitet, badbollar som kan puttas av energier, laserpekare och värmekameror. Listan kan göras lång. Både Jan Erik och Helena betonar dock deras respektfulla arbetssätt.
– Vi jobbar inte så mycket med triggers. Vill de inte så vill de inte, säger Jan Erik.
– Vi vill bara åt de goda energierna men det vi anträffar kan ändå upplevas obehagligt, så man måste vara beredd på både det ena och det andra, fortsätter Helena.
Något direkt ont har de inte råkat ut för men de berättar om tillfällen då en så kallad poltergeist kastat stenar på dem. Helena har även fått blåmärken runt halsen. På röstupptagningar berättar paret att namnet Anna ofta förekommer. De har därför valt att tro att hon är god, en vårdande energi som de numera betraktar som sin skyddsängel.
– Under stora utredningar är vi också ihopkopplade genom tankarna med ett medium som skyddar oss. Vi har även beskyddande kristaller och häxpåsar med vatten välsignat av månen och örter, berättar Helena.
Cristoffer Tidelius däremot är en spänningssökare och berättar att han inte har några hämningar vad gäller det paranormala.
– Skulle det sägas att någon måste bjuda in en demon i sin kropp hade jag nog ställt upp. Jag har få spärrar när det kommer till sådant, säger han.
Varför tror folk på det paranormala?
– Det är väldigt komplext. Det finns många förklaringar som är giltiga samtidigt. En del har upplevt mystiska händelser och söker svar medan andra behöver ett sätt att förhålla sig till existensens stora frågor, säger Cristoffer Tidelius.
Helena Stigsson och Jan Erik Englund menar att de upplevt sådant med så klara bevis att det hade kunnat övertyga vilken skeptiker som helst.
– Man kan säga att tron fyller en nisch som tidigare varit religionens domän. I ett dels fragmentiserat och sekulariserat modernt samhälle kan det behövas en öppning för resonemang som är mer okonventionella, betonar Cristoffer Tidelius.
När jag avslutat samtalet med Jan Erik och Helena från Uppsala GhostSeekers ställer jag dörren på glänt. Jag möter en trött blick i spegeln framför mig som sakta skärps medan jag tar ton och yttrar orden.
– Svarta madam, svarta madam, kom fram, kom fram.
KONTAKTA OSS
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila