Smalast vinner inte
av: Skribent
Vi lever vi i en värld där digitalisering och sociala medier är större än någonsin. Att scrolla runt i flödet är någonting de allra flesta gör dagligen. Samtidigt har 2000-talet gjort en tydlig comeback; garderoberna fylls med lågmidjade jeans och de nostalgiska digitalkamerorna har plockats fram. Däremot är det inte bara modet som har återvänt, utan också smalhetsen.
Förut höll idealen främst till i modetidningar, på catwalken eller i lågupplösta musikvideos. Det fanns alltid ett avstånd som gav möjligheten att bläddra förbi eller stänga av. Idag är det annorlunda – det finns inget avstånd längre. Istället finns idealet rakt framför oss; ständigt närvarande i flödet. Under en lång tid har detta gått obemärkt förbi hos många, men i och med SVT:s nya dokumentär Smalast vinner har debatten om dagens smalhets fått ett nytt uppsving. Den har väckt starka reaktioner och gett upphov till viktiga diskussioner om ämnet, men trots allt engagemang har idealet inte rubbats. Det fick mig att inse att smalhetsen har nått en ny, skadlig nivå som jag är rädd att vi inte kan kontrollera längre.
Det är omöjligt att vara en ung tjej idag. Vi ska konstant sträva efter att uppfylla en norm som bara lämnar oss strävande efter mer; efter smalare. Idag kan jag inte ens öppna sociala medier i mer än en sekund utan att bli påmind om hur min kropp borde se ut. Känslan av otillräcklighet växer starkare ju längre ner algoritmen tar mig. Enligt mitt TikTok-flöde måste jag gå runt i en rosa träningsjacka, dricka matcha och köra pilates åtta gånger i veckan. Att vara smal är inte längre en trend; det är en livsstil. Influencers spelar ofta på våran osäkerhet, vill att vi ska vara tillbaka i flödet och gräva efter deras glow-up tips om hur vi kan förbättra vårt yttre. Det är inte längre hälsa vi jagar, det är perfektion.
Det gömmer sig mer i flödet än söta träningsjackor och recept på matcha. Förra året började idealen gå mot det extrema i samband med Ozempic-debatten och återkomsten av Victoria’s Secret Fashion Show. En trend som började ta allas flöden med storm under den här perioden var den extrema slavic-doll trenden. Det är en trend som bygger på en glamorisering av 2000-talets slaviska modellestetik; utmärglade silhuetter, insjunkna ansikten som kombineras med blek hy och ljust hår. De cirkulerande videoklippen består av dessa smala catwalk-modeller, främst backstage-material där de sitter med cigaretter nonchalant i mungiporna och fixar sig inför kommande catwalk. Problematiken med trenden ligger i hur extrem smalhet framställs som nyckeln till framgång. Varje video präglas av råa citat som direkt uppmuntrar till undervikt och dieter som inte består av något mer än vatten, kaffe och cigaretter. Det som skrämmer mig mest är att trenden inte bara visas i mitt flöde, utan även hos min 13-åriga lillasyster. Det tycker jag exemplifierar hur långt smalhetsen har gått. Ingen kan tygla trendernas exponering längre; det är utanför vår kontroll.
Trenden var den som drog ner mig till den mörka pro-ana kulturen. Till en början dolde den sig bakom hemliga hashtags, men idag är det ingen som kan stoppa den längre. Den finns överallt och växer i en oroväckande takt. Inom kulturen publiceras det mängdvis med triggande innehåll med avsikten att glamorisera ätstörningar. Kate Moss och titeln “Nothing tastes as good as skinny feels” skrapar bara på ytan av något mycket djupare. Hela mitt flöde började tillslut att bestå av bilder på utstickande revben, viktnedgångstips och uppmaning till självsvält som någon form av självdisciplin. Det gick inte längre att scrolla förbi när nästa video som kom upp var likadan. Problemet är att det aldrig stannar där. Det extrema idealet förvandlas tillslut till en tvångsmässig kontroll. Jag föll rakt i deras famn; deras uppmålade verklighet blev min med.
Pro-ana kulturen har blivit startskottet för många ungas ätstörningsproblematik. Den är inte bara lätt att exponeras för, utan även att bli en del av den. I en värld präglad av utanförskap och osäkerhet kan den skadliga pro-ana kulturen bli till en gemenskap för många. Inom kulturen blir man lovad så mycket mer än bara en smal kropp – man blir lovad ett självvärde bestående av kontroll, perfektion och framgång. Detta gör att många håller kvar och interagerar med kulturen, i vissa fall skapar man egna pro-ana konton för att föra kulturen vidare. Detta är en av anledningarna till att kulturen idag är större än någonsin; det har blivit till en community.
Vad som på ytan kan verka som stöd och uppmuntran är i själva verket en tävling i självdestruktion. Vi lever inte i flödet; vi lever i verkligheten, där alla konsekvenser som undangöms tillslut kommer ikapp. En ätstörning är inte ens nära den glamorösa bild som målas upp på sociala medier. Det är en hemsk sjukdom som präglas av en lång kamp av isolering, ångest och dagligt lidande. Ändå är det de idealen strävar efter och därför tycker jag att det är så viktigt att vi börjar prata om denna kultur som varit tyst alltför länge. Jag blir arg på att jag måste fortsätta leva i ett samhälle som aldrig är nöjd med hur jag ser ut. Smalhetsen lyckats förstöra kroppsuppfattningen hos ännu en generation. Därför fortsätter vi att orklöst jaga efter dessa ouppnåeliga krav tills det är för sent; tills man är fast i något mycket mörkare.
Så nej, smalast vinner inte. Det finns ingen mållinje att passera i den här tävlingen. Ingen prispall att stå på. Istället blir man totalt besegrad och förlorar sig själv. Ens livsglädje blir stulen av falska löften om framgång; lurar in dig till ett kvävande och ångestladdat mörker. Livet blir till en mardröm som man inte kan vakna ifrån. Mat blir till ens största fiende och energibatteriet börjar att blinka rött. Man har ingen ork kvar; allting gör ont. Jag vill inte att fler ska behöva förlora sina ungdomsår i jakten på ett självvärde som aldrig går att nå. Det går inte att känna sig tillräcklig i samhällets otillräckliga krav. I slutändan står man ändå kvar där – mer tomhänt än någonsin.
Smalast tar allting ifrån dig, tills det tillslut tar ditt liv.
KONTAKTA OSS
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila