Något som händer mig varje år är att jag överdriver ekonomiskt när det är kallt ute. Som att jag kan bortse från iskalla vindar eller stenhårt hagel om jag köper något fint. Eller något gott över disk kanske? Detta förhållningssätt till en studentekonomi är förbryllande dumt. Jag tänker ändå att jag brukar kunna hålla igen på vissa saker och spara lite pengar, men hips vips så var våren här och alla mina pengar är som bortblåsta.

Detta ansvarslösa beteende gör mig fattigare än Rasmus på luffen, och med en kommande sommar utan CSN blir det hyfsat snårigt. Jag lär mig dock aldrig. 

För precis som att jag börjar spara för sent och spenderar för mycket, för tidigt, så är lösningen konstant en del av kretsloppet. Lösningen som konsekvent räddar mig och min ekonomi är ju såklart skatteåterbäringen. Som på beställning dimper den ner i min kivra-app när förutsättningar för kul ser som mörkast ut, med siffror som över en natt förändrar allt. Helt plötsligt har jag råd med valborg, sommarresor och en ny cykel. Egentligen får jag aldrig tillbaka så mycket pengar, men varje krona är som en styrkekram från ovan. Skatteåterbäringen, jag älskar dig.

Vem skulle inte uppskatta ett bidrag till sin halvtomma studentportmonnä? Det finns sjukt nog sådana. En kompis som pluggar ekonomi sa till mig en gång att det inte var bra att få tillbaka pengar på skatteåterbäringen. Om man hade fått ut dem pengarna i sin lön istället så hade man kunnat investera och låtit pengarna växa. Dra åt helvete Sir Väs, ingen vill se din Avanza.

Hela Robin Hood-kopplingen är ganska kul tycker jag. Person som blir skyldig staten pengar blir castad i rollen som Sir Väs, som då ska ha snott åt sig folkets pengar. I samma vända blir plötsligt någon kostymnisse på Skatteverket folkets hjälte (Robin Hood) som återställer ordningen när den preliminära skatteuträkningen landar i dem digitala brevlådorna. 

Såklart är denna överdrivna positiva syn inte något som alla instämmer med. Du som är skyldig pengar är säkert inte en orm som sover i en spjälsäng. Kostymnissarna på Skatteverket är nog (tyvärr) inte Robin Hood heller. Men det är inte fel att leka med tanken!

Om man ska tolka vad jag fått upp på sociala medier på senaste tiden så verkar det finnas många på kö till castingen av Sir Väs dock. Flödena består egentligen mest av sympatisökande personer som enligt dem själva kommer förlora allt. Om din arbetsgivare satt dig i den sitsen så lider jag med dig. Om du själv mot förmodan (såklart) har satt dig själv i den sitsen, “oo-de-lally, oo-de-lally, hoppsan vilken dag”!

Känns som att det är nog med Disney film-referenser. Jag har verkligen dragit detta så långt jag kan dra det. Summa summarum: kul om du får pengar tillbaka, segt om du behöver pröjsa tillbaka. Men om du skulle vara i en liknande position som jag, där du får pengar tillbaka på skatten, ge allt. Ingen minns personen som satt kvar i Ekoparken när alla andra drog till Champagnegaloppen. Se skatteåterbäringen som ett tecken från ovan, det skulle alltid bara lösa sig till slut, även för dig.

Avslutningsvis riktar jag mig till er som faktiskt kan något om ekonomi, bortse från denna text, ingen vill höra er input ändå. Men till alla er andra så önskar jag er all lycka till, hoppas ni sätter sprätt på varenda krona, för det är väl vad skatteåterbäringen är till för?

/ Broder Tuck… eller jag menar Axel Lidin