Med kärlek som motkraft
av: Rebecka Bertilsson
Rekryteringen av unga har ökat kraftigt i takt med gängvåldets upptrappning, där många ungdomar lockas in av ekonomiska och sociala skäl. Förra året rapporterade polismyndigheten att nära 4000 minderåriga har kopplingar till kriminella nätverk. I bakgrunden ser vi hur deras intresse för skola, fritidsaktiviteter och idrott faller offer för deras nya gemenskap.
Susan Vega Loforte arbetar som gymnasielärare på ett introduktionsprogram för elever utan fullständiga betyg från grundskolan. Hon är en av de lärare som kämpar för att behålla dessa ungdomar i skolbänken. Susan är inte bara en engagerad lärare, hon ser skolan som mer än bara en plats för utbildning. Förutom att undervisa studerar hon till socialpedagog och har även tidigare jobbat med att få ut unga på arbetsmarknaden samt drivit integrationsprojekt för nyanlända.
– När jag pluggade till lärare så visste jag bara att jag ville jobba med barn och ungdomar, min styrka har alltid varit relationer med eleverna
Många av eleverna på introduktionsprogrammet har haft en stökig skolgång, präglad av social utsatthet och placeringsboenden.
– Just nu har jag fyra elever som alla har suttit antingen på HVB eller SiS. En av dem kom direkt från en placering till min undervisning, berättar hon.
Även gängkriminalitetens närvaro påverkar skolmiljön. En del elever befinner sig redan i kriminella kretsar, vissa har redan lyckats ta sig ut. Susan beskriver hur detta märks i vardagen genom elevernas berättelser, men också i det som händer runt skolområdet. Unga män som inte går i skolan dyker upp i närheten, ofta med koppling till elevernas nätverk. Susan berättar att de behövt flytta elever mellan klasser för att separera dem efter gängtillhörighet, för att se till att ungdomarna fortfarande kan komma till skolan.
Susan berättar om ungdomarnas låga förtroende för vuxna, något som präglar alla som upplevt social utsatthet. Hon menar att man måste se förbi fasaden och inte döma ut ungdomarna direkt, som många andra vuxna gör.
– De har sina Gucci kepsar, de har sina väskor. Om man bara väljer att se bortom outfiten och den tuffa attityden, så är de ju barn som är behov av kärlek.
Bakom många elever finns ett systematiskt mönster. Rekryteringen till gängen börjar tidigt. Redan vid elva, tolv års ålder får vissa små uppdrag. Att bara hämta en väska kan göra att de unga killarna kan köpa sig ett par populära skor. Det är ofta barn med en svår bakgrund som blir tillfrågade, de som saknar ekonomisk trygghet och vuxna som kan skydda dem.
– Man riktar sig inte mot barn med akademikerföräldrar man väljer de som redan har det tufft, de som inte klarade skolan och har flera svårigheter, säger Susan, hon betonar att svåra förutsättningar inte ursäktar kriminalitet, men att det ofta förklarar vägen dit.
Susan syftar till att skolan ska vara en trygg plats för eleverna. Hon menar också att det blir ett sätt att hålla dem ur problem, vilket gör det extra viktigt att få dem att ta sig till skolan.
– Det är en skyddsfaktor att de bara är här de timmarna de är och inte är ute och riskerar att bli skjutna på dagen. Det är jobbigt att den dagen skulle kunna komma, att jag efter en helg inte har någon av dem kvar, säger Susan.
Hennes oro för de unga killarnas säkerhet är inte obefogad. Siffran för unga som faller offer i skjutningar ökar och Susan själv har två tidigare elever som förlorat sina liv i gängrelaterade skjutningar. En av dem hade ingen koppling till kriminalitet.
– Händelser som dessa har ju märkt mig, det tog verkligen hårt på mig. Något som också gjorde ont var hur de här ungarna killarna blev stämplade som kriminella direkt.
Susan lägger stor vikt vid att bygga förtroendefulla relationer med sina elever. Det gör att många vågar öppna sig för henne om det som hänt under helgen, eller om något är svårt hemma.
– Samtalen på måndagar är annorlunda. Särskilt efter loven. Då har det ofta hänt mycket, och jag kan inte räkna med att få till de två första lektionerna, men jag ger dem den tiden. Måndagar och efter loven är de tillfällen då behovet av en trygg vuxen är som störst.
Susan menar att efter att eleverna varit borta från skolan en längre tid, har mycket hänt inom samma kretsar som fick eleverna att inte få gymnasiebehörighet från första början.
– Då brukar de berätta för mig “Jag blev stoppad av polisen, de tog min lur, jag blev visiterad och nu är jag kallad på förhör.” Vissa berättar att de blev förföljda på väg till skolan, utöver detta cirkulerar det civilpoliser som spanar på skolan. Tänk att vara 17 år gammal och ha det över dig, och sen försöka plugga matte.
– Det finns en kultur bland lärare att vi inte är mammor eller kuratorer utan att jobbet är att undervisa, men du kan inte börja med undervisningen, du måste börja med att få dem att känna sig trygga i er relation. Har du inte en relation så glöm det, speciellt i en introduktionsklass.
Att höra om förhör, visiteringar och häktningar för unga har blivit Susans vardag. De flesta av eleverna har tidigare fallit genom skolsystemets sprickor, många har varit borta från undervisningen i flera år och behöver öva på något så grundläggande som att bara vara där. I Susans ögon är närvaron i sig en seger. Även om arbetet är meningsfullt, har det också en baksida. Hon bär en ständig oro, både för sina enskilda elever och för Sveriges ungdomar i stort. I takt med att rekryteringen till kriminella nätverk kryper längre ner i åldrarna, behöver skolor möta den verklighet som råder, snarare än den som förväntas. Och detta med Susans ledord, kärlek, i spetsen.
KONTAKTA OSS
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila