På senaste tiden har medielandskapet tagit en stor plats på den politiska dagordningen. Vissa menar att censur måste bort, andra syftar till att appar ska stängas ner helt och hållet. Debatten om mediereglering handlar om att stärka nationell säkerhet, samtidigt som det motsäger många demokratiska värden. Trots detta anammas diskussionen av ledare i väst. I USA ville samma regering som “befriat” Twitter från dess yttrandefrihetsregleringar, stänga ner Tiktok. I Sverige vill Liberalerna reglera appen då“Tiktok kan ha eller få tillgång till information som kan användas av Kinesiska staten i ont syfte.” Men vad betyder ens det?

Varför kan politiker motivera att stänga ner en app med argumentet att utländska aktörer får tillgång till våra uppgifter, utan att förklara exakt vad det innebär? Politiker yttrar sig ofta utan tydlig bakgrund och källor, vilket gör det svårt för oss vanliga medborgare att vara kritiska. Avsaknaden är farlig, då kritiken kan urskilja lögner och vinklade påståenden. Detta får mig att undra hur mycket av det som lyfts i den ovanstående debatten som faktiskt stämmer? För att reda ut detta har jag intervjuat Mattias Jansson. Jansson har arbetat som chef på webb-inhämtning inom försvarsmakten, där han fördjupat sig i nationell cybersäkerhet. 

Jansson börjar att berätta om telefonens få begränsningar i spårningen av våra liv. Enda sättet att faktiskt helt utesluta möjligheten att vi konstant övervakas av ljudupptagning och kamera är att “klippa kabeln” som han beskriver det. Vi alla kan nog relatera till känslan att när vi pratar om resor, kläder och produkter dyker de sedan upp lite överallt online. Men detta är inte ofarligt, säger Jansson, denna data och information ägs av företag som säljer den vidare för overkligt stora summor pengar. För hur annars kommer det sig att dina annonser samspelar på flera plattformar? 

Vår telefon, som vi använder för att betala, deklarera och ha viktiga samtal i, fungerar som ett verktyg för att samla in information. Jansson lyfter fram hur dessa vardagliga handlingar registreras och lagras i databanker. Genom att analysera svenskars data blir det tydligt hur beroende vi är av tjänster som Swish, BankID och Kivra för att hantera vardagen. När samma appar och beteenden upprepas dagligen skapas mönster, mönster som kan avslöja nationella sårbarheter och, i fel händer, potentiellt hota Sveriges stabilitet.

Detta visar just på bredden av vad användaruppgifter är. Personliga uppgifter är inte bara ditt beteende på hemsidor som sparas för att optimera användarupplevelsen, Jansson bekräftar att det även är skulder, lån, överföringar och alla de inlägg som du laddat upp på nätet när du gick i högstadiet. Allt detta är användbart för att hitta svagheter nationellt, men också individuellt. Informationen kan användas för utpressning eller påverkan av både ekonomiska och politiska skäl. Bredden av personuppgifters betydelse bidrar till den kritiska debatten och Jansson själv håller med om den stora fara detta kan innebära.

Trots debattens relevans i frågan om nationell säkerhet, är det inte där den dominerar. Jansson menar att rädslan för vem som har tillgång till din data ofta är en enskild och existentiell fråga. Att inte vilja ha sin data i andras händer, eller att inte bry sig, är högst individuellt och handlar just om personlig integritet. Trots detta trycker politiker starkt på den säkerhetspolitiska dimensionen. Detta får mig att fundera över om denna debatt genomsyras av flera agendor? 

Jansson bekräftar att debatten om utländska aktörers tillgång till inhemsk data har en ekonomisk faktor. USA har aktivt stängt ner TikTok, samtidigt som de önskat ta kontroll över appen. Att äga en app som används så brett i världen ger en oerhört mycket makt. Dels kan datan som samlas in i appen användas för att marknadsföra och trendspana i intresset av egen vinning. Dessutom innebär makten över informationsinhämtande verktyg total kontroll över vem mer som har tillgång till datan. Att styra narrativet i det digitala medielandskapet är oerhört lönsamt. 

För att koppla in ännu en dimension nämner Jansson innehållet på Tiktok i Kina, som har anklagats för att ha starka kopplingar till appen. På kinesiska Tiktok florerar lärande och kunskapshöjande innehåll, och inte den typ av fria informationslandskap som vi upplever i väst. 

Jansson bekräftar personlig integritet och säkerhetspolitik som dimensioner av debatten, men menar också på ytterligare faktorer. Det handlar också om den ekonomiska aspekten i att äga plattformar som distribuerar och inhämtar information. När politiker pekar ut utländska hot mot datasäkerheten samtidigt som de själva samlar in enorma mängder information om sina egna och andras medborgare, blir det tydligt att säkerhetsargumentet bara är en del av ekvationen. Det handlar också om vem som styr berättelsen, vem som tjänar på det. Kanske är maktkampen mellan vem som får kontrollen över att styra narrativet större än vi vanliga medborgare tror.