Något jag uppskattar väldigt mycket är att gå igenom gamla minnen. Jag, precis som många andra, associerar minnen starkt till platser. Att kunna återuppleva något som är bortglömt, eller att bara komma på nya tankar kring en plats som har fäst sig, är för mig heligt. När jag går förbi frisören som pappa alltid tog mig till, och tänker på hur många ägare som har bytts sen senast jag var där inne. När jag går förbi Svandammen och försöker komma på när och varför svanarna försvann. När jag går förbi Ungdomens hus och tänker tillbaka på när jag var en av dem.

Under flera formgivande år var jag en av de många som spenderade all sin lediga tid på Ungdomens hus. Men jag spelade inte i band. Jag var inte politiskt engagerad. Jag skejtade inte. Jag var egentligen bara där. Om jag då bara var där, varför gick jag tillbaka dit varje dag?

Ungdomens hus är både ett arv och en vital del av det unga kulturliv som finns i Uppsala. Den 15e oktober skrev Elina Pahnke en artikel i Aftonbladet, där hon titulerade huset som platsen där hon fick vara “stans sämsta punkbasist”. Hon skriver vidare om hur huset inte bara var en replokal, utan också där demokrati och föreningsliv lärdes ut. Platsen där man både satte upp spelningar, men också satte upp ett forum där ungdomens röst hördes för vuxna. När jag läser hennes text om huset så känns det som att jag är tillbaka där. Sittandes i en soffa, kopp kaffe på bordet, som om det vore mitt andra vardagsrum. Varför skulle jag inte gå tillbaka dit varje dag?

Meningen om att huset skulle vara ens andra vardagsrum tycker jag både är målande och askul. Den är egentligen snodd rakt av från min vän Joel, som ordagrant beskrev huset så när UNT tittade förbi en eftermiddag. Jag kan tänka tillbaka på hur mycket skit vi gav honom för den där meningen, men tji fick vi, då det nog inte finns ett bättre sätt att beskriva huset på. Ett av många minnen som kommer tillbaka när jag går förbi huset.

I skrivande stund är jag en av 7 222 personer som skrivit under namninsamlingen “Rädda Ungdomens Hus”. Jag vill tro att vi är fler som vill det. I snart 40 år har Ungdomens hus varit på Svartbäcksgatan, i mitten av staden, precis där den ska vara. Uppsala kommun har under en tid försökt flytta verksamheten på Ungdomens hus till annan plats då huset har varit i behov av en totalrenovering. Den lokal som kommunen föreslår ligger i industriområdet Boländerna, utanför centrum. Detta har aldrig varit en bra lösning och den har aldrig fått ett okej från föreningen Ungdomens hus.

Den 4e oktober så brann det i Ungdomens hus. Den lokal som då redan ansågs behöva en totalrenovering, fick möta dödsstöten. Idag är all verksamhet på Ungdomens hus på Svartbäcksgatan stängd. Att sparka på någon som ligger ner brukar ses som ovärdigt, men det är något som kulturnämnden i Uppsala kommun inte verkar hålla med om. Redan dagen efter branden kom direktiven att lokalen i Boländerna var kommunens sista bud.

“Vi slutar leta lokal nu” meddelar Linda Eskilsson, kulturnämndens ordförande och ansvarig för frågan.

Situationen idag ser alltså ut såhär: Ungdomens hus har ingen lokal att bedriva sin utbredda kulturverksamhet, och tvingas av kommunen att acceptera dödsstöten då lokalen på Svartbäcksgatan är sen branden igenbommad. Elina Pahnke, i samma artikel som innan, beskriver Boländerna som “dit drömmar går för att dö”. Drömmar, i det här fallet, är inte det enda som är i fara att dö, utan även ett snart 40 år gammalt kulturarv för Uppsalas ungdomar, om Ungdomens hus skulle förpassas dit.

Renovera och gör rätt. Det är fånigt nog att det är samma aktörer som effektivt vill limitera kulturlivet för unga i Uppsala, som sedan ansöker om att Uppsala ska bli europeisk kulturhuvudstad 2029. När alla beslut inom kommunen tas för att värna om studenter och universitetet, förstår jag att man som ung är less. Jag var en av er för inte så längesen.

Ungdomar i staden hinner inte vänta 15-20 år på att Boländerna ska vara en del av centrum. Ungdomarnas tid är nu och Ungdomens hus behöver en central plats för sin verksamhet. Släpp spårvägen, släpp matmarknaden och släpp kulturhuvudstad. Ungdomar behöver sitt andra vardagsrum, inte en övergiven skola.

Gör om gör rätt Linda Eskilsson, bättre kan du.