Alla i min korridor tror att jag har autism. Tror jag i alla fall. Varje gång jag är i köket eller går i korridoren har jag på mig hörlurar. Inte för att jag är rädd för att prata med någon, utan för att mitt liv inte är fulländat utan ett soundtrack. Ibland lyssnar jag på poddar, men oftare är det musik. Anledningen till att jag har hörlurar är för att de resterande 9 personer jag delar adress och våning med inte ska få psykbryt på mig. Jag valde helt enkelt autismanklagelser framför psykbryt! Men… varför är jag såhär? Det är tack vare, eller på grund av, min pappa.

Jag har inte reflekterat jättemycket över min pappas musikintresse eller hur han konsumerar musik. Spontant tänkte jag att han lyssnar som en genomsnittlig person. Sen började jag identifiera ledtrådar till att det kanske inte var så. När jag upptäckte LP-samlingar på vinden fick jag av mamma höra “mina är INGET mot pappas!”. Han lyssnade på Raye innan Prada och Escapism gick viralt på Tiktok, på Ellen Krauss redan 2019. Hans spelande av Oskar Linnros’ Vilja bli på landet gjorde det till mitt absolut bästa sommaralbum. I min släkt har genetiken valt att göra så att någon i varannan generation är döv på ena örat. Bland pappa och hans bröder fick han den lotten. Jag tänkte att det var ett intressant sammanträffande; dövhet och ett brinnande musikintresse. Därför valde jag att intervjua honom om det. Ju längre intervjun fortgick och han berättade om allt ifrån musikhistoria till sina favoritlåtar, valde jag att röra mig bort från det. Vi hittade helt enkelt annat att prata om. Här kommer istället ett porträtt av pappas musikintresse, och hur musiken har förändrats sedan han blev inlurad i kulten under 80-talets början!

Jag frågar honom hur han hittade musiken. Han säger att han hittade den “på radio, inte MTV.” Något distinkt första minne har han inte. Han tar upp att det under tiden var populärt med syntmusik och hans gateway drug blev Depeche Mode, Thompson Twins och Yazoo.
Gällande vilken sorts musik han gillar återkommer alltid formuleringen “musik med fart i”. Det var bland annat det som var särskilt lockande med synten. Syntens föregångare; band såsom Kraftwerk blev inte lika inflytelserika hos honom. Det blev däremot den genre som kom efter – “modern R&B”. Även R&B uppskattade han mycket på grund av sin fart. 

Pappa nämner att musik som dåtidens synt och R&B inte är lika vanlig idag. Han tycker att det känns som att mängden “ballader” (pappas begrepp för lugnare låtar) har ökat. Och att det är en genre som går honom lite över huvudet eftersom han aldrig lyssnat på text. Han berättar att man brukade säga att 80% av lyssnarna lyssnar på musiken och 20% kan texten. Han tror att det nog är så idag också. Den som gillar “ballader” har nog lättare att ta till sig vad texten i musik säger. “Eftersom det inte händer så mycket annat i såna låtar”. Det är högst oklart om han vet att han pratar om mig när han säger det här. Han må ha gett mig musikintresset, men bevisligen finns det skillnader oss emellan. 80% av mitt musiklyssnande går ut på att lyssna på texten. En låt får gärna vara dålig så länge texten är bra.

Något annat som tas upp är hans ogillande av musiklyssnande som inte uppdateras. För honom har det alltid varit kul att hitta ny musik. Ett förslag på varför det är så kommer när jag frågar honom om hans musikintresse kommit genetiskt, eller om han var ensam om det. Pappa svarar att farmor och farfar hade “typ fyra ABBA-skivor som de spelade 100 gånger”, och att han alltså är självlärd. Tyvärr har han inte sluppit undan den här typen av lyssnande. Han ger min lillasyster en känga och säger att hon alltid sätter på samma spellista när hon har aux i bilen.

Under intervjuns gång diskuterar vi olika sätt på hur vi lyssnar på musik idag skiljer sig från förut. Flera skillnader var sånt som jag inte tänkt på tidigare. Pappa tog bland annat upp skillnaden i hur man lyssnade på “gammal musik”. Idag vinner svåra killar många poäng på att lyssna på artister såsom Chet Baker och The Smiths. (The Smiths lyssnade för övrigt pappa mycket på). När man producerade album på LP-skivor var det svårare. Klart man kunde få tag i en gammal Kraftwerk skiva någonstans. Men om ett album sålt slut 10 år tidigare fanns de inte längre kvar på marknaden. I större utsträckning tvingades man att lyssna på vad som fanns tillgängligt. 

Vi tar också upp det intressanta i hur musiken går i vågor. Exempelvis countrymusikens comeback. Pappa lyssnar bland annat på Zach Bryan och Noah Kahan som har countryinfluenser. “Även fast de inte är old school country som Dolly Parton hör man influenserna.”

En annan skillnad är Spotifys inflytande. Förut lyssnade man på hela album och pappa brukade göra egna spellistor. Idag lyssnar han oftare på enstaka låtar och mest på andras spellistor. Det leder till att Spotify får stor makt över ens lyssnande. Det är tråkigt eftersom Spotifys förslag tenderar att bli fyrkantiga. Om man lyssnat på Zach Bryan blir man tvärt matad med countryspellistor. Om man kapitulerar till Spotifys algoritmer kan man glömma att man gillar soul eller R&B eftersom det plötsligt inte premieras i ens personliga spellistor.

Kombinationen av Spotifys styre och svårigheten att hålla koll på nya musikinfluenser gör att pappa inte har lika bra koll på ny musik längre. I förbifarten säger han att han lyssnar på mindre musik idag än för tio år sen. Här blir jag nervös eftersom han valts ut som intervjuobjekt just på grund av hans lyssnande. För att närma mig frågan försiktigt frågar jag “men… du har väl lyssnat mycket på musik? Hur många LP-skivor har du på vinden?” På det får jag svaret “jag vet inte riktigt, men typ 500 stycken”.

När jag fått bekräftat att LP-samlingen faktiskt är enorm frågar jag varför musiklyssnandet minskat. Pappa spekulerar i om det är för att han inte har lika mycket tid idag. Sen rättar han sig för att han “nog har mer tid idag”. Han konstaterar att man bara har ett visst antal timmar om dagen. När de går till annat försvinner abrupt tiden som annars hade gått till att upptäcka ny musik. Han funderar på om minskningen skett för att han inte reser lika mycket. Med minskade roadtrips till fjällen eller landställen går timmar av lyssnande förlorade. Just mängden familjeroadtrips är jag osäker på huruvida de blivit så mycket färre (författarens anmärkning), men det ligger något i det han säger. Under pandemin minskade det globala musiklyssnandet just för att folk var hemma. Transportsträckorna till skolan och jobbet försvann och likaså minuterna på Spotify wrapped. Någonstans gick musiklyssnande från att vara en aktiv aktivitet till något passivt.
Jag frågar honom hur man gör för att inte falla offer för Spotifys diktatur. Hur ska man hitta ny musik? Han föreslår att man kan läsa vad som skrivs om musik. Som liten lånade han tidningar som Pop och New Musical Express på biblioteket. Idag föreslår han att läsa Nöjesguiden, Rolling Stones och (tidigare nämnda) New Musical Express. De två sistnämnda har också många spellistor att lyssna på. P3s P3 spellista och Veckans P3-hit föreslås också.

Pappa trycker på att man lätt kan bli fast i mönster. Men att musik är som internet. Om man vet vad man ska söka efter kan man hitta hur mycket som helst.