Det är inte varmt längre. Ute alltså. Kanske skulle man byta ut den tunna skinnjackan mot en
annan varmare nu. Men det är ingen som gör det. Det är ingen som gör något alls som kan tyda
på att sommaren är över faktiskt. Vi huttrar in hösten i sneakers och mjuka långärmade tröjor, för
kalla för sommaren och för varma för vintern. Uteserveringarna surrar av getingar och
värmelampor, allt tecken på att det kanske är dags att gå in och sätta sig på de vanliga borden
igen. Borden som är fläckiga av fuktiga ölmärken och nötta av fingerspetsar, snusdosor och
dryckeslekar med spelkort. Men inte än. Inte än ska vi gå in, nej vi sitter väl ute?

Även vattnet har börjat kasta ut våra kroppar nu. Försöker säga att det är försent för sommarbad
och kvällsdopp. Blåser oss längre och längre ut till havs om vi ligger i för länge. Don’t overstay
your welcome. Pryder ögonfransar och bryn med vattendroppar som är salta och svala. Det är
ingen värmande sol längre, inget gass som vill tvinga ner dig under vilda vågor. De flacka
dyken låter knappt på vattenytan. Men visst kan du höra juliskratt och plask om du blundar. Lite.
Lite. Fast havet vill ta tillbaka sin egenhet nu. Har lånat ut sin kropp, sin omfamning, till
människor lite för länge. Blåsten från i våras börjar våga sig tillbaka. “Blås du” säger havet, “Då
orkar de snart inte besöka mig mer”. Solnedgångarna kan fortfarande vara våra. De är vackra
utan värmen, tinar nästan upp frusna axlar och läppar som är blå för att vattnet “faktiskt inte är
sååå kallt”.

Vi kan ta ett tåg, eller till och med en ersättningsbuss, någonstans. Plocka björnbär som är
solmogna och mjuka och smälter med augustismak på tungan. Vi behöver inte åka långt. Bara 40
minuter utanför stan. Gräset ska vara grönt, sådär grönt som det blir av regniga somrar. Jag vill
kunna kolla upp på trädkronorna och bara höra dina andetag och mina egna.

Studenterna ska tillbaka. Inte än. Men snart. Kullerstenen väntar spänt på gnisslande cyklar med
pyspunka. Ån sjunger en augustivisa för dig om du lyssnar tillräckligt noga. Hon har saknat dig.
ICAn på din gata kommer att klistra upp ny reklam, med extrapriser och klipp. Dens sätt att hälsa
dig välkommen tillbaka. Allt är sig likt, men ändå inte. För det är faktiskt augusti. Nyår för alla
som behöver minst två nystarter per år.

På morgonen har det börjat lukta höst. Lite förbjudet att längta efter raggsockor och varmt kaffe
kanske. Vågar inte ens tänka på krispiga löv, och orangeprydda träd i kyrkogården. Man ska inte
önska sig framåt i tiden. Inte i augusti. Det är som att man ska hinna känna hela sommaren men
har glömt bort, och måste djupdyka i varje sommarkänsla precis nu. Innan det är försent. Men det
är också bara en månad, som alla andra, vårt augusti. Ta med dig filen ut och ät den i solen,
fastän det är för kallt. Det gör dig nog gott. Vi kan lösa korsord med bläckpenna, blir det fel får
det bli det, det är inte hela världen.