I artikeln: Varför har vi sommar och vintertid?, publicerad i tidskriften Världens Historia (2025) dras klockan fram respektive bak i syfte att spara pengar. Snnnaaark. Ständigt denna likvida anledning till orimlighet. Närmare bestämt står det att läsa att syftet med införandet av sommar- och vintertid under 1900-talets början var att spara energi. Man justerade alltså klockan för att maximera antalet soltimmar på det vakna dygnet och därmed minska användningen av lampor och annan energikrävande utrustning. Användningen av vinter- respektive sommartid ger ifrån sig en rudimentär känsla i detta moderna samhälle. Likt svanskotan är dess användning en föråldrad kvarleva som påminner om en svunnen tid. Inte minst då konceptet sommar- och vintertid inte längre leder till någon ekonomisk vinning (Världens Historia, 2025). Vad är då poängen? Låt oss svenskar behålla våra insvurna och trygga vanor. Tvinga oss inte tänja på middagstider eller skjuta på bänkningen till veckans nya avsnitt av Mästerkocken. Låt det bara vara.

Syftet att tillföra mer ljus under våra vakna timmar ser jag inget fel med, en smått mörkrädd och i högsta grad mörkerpåverkad individ som jag, tackar och tar emot för de solstrålar jag råkar finna i dessa dunkla tider. För just så. Jäklar vad jag påverkas av mörkret. Det är som att solens avsaknad eliminerar det där klippet i steget, det där drivet, den där extra energin som man så behöver på dessa kalla breddgrader. Och ensam är jag inte. I SVT:s artikel Så övervinner du mörkret (2015) redovisas studier som visar på att över hälften av Sveriges befolkning påverkas negativt av de minskade soltimmarna. Vidare visar ytterligare studier att mer solberikade länder huserar mer stabila individer när det gäller skillnader i humör. Fascinerande. Dock inte schokerande med tanke på vad Sveriges väder gör med ens mående. Det är svårt att dra på smilbanden när det blåser 15 m/s sidvind med blomspruteregn och 9 grader. Känns som 6 grader. 

En flytt kanske är lösningen då. Fly undan detta tryckande mörker. Bada i den aldrig trytande närvaron av sol. Vad skönt det skulle vara. Kvar står dock det verkliga problemet. Sommar- och vintertid. Den lille jäkeln blir man inte av med. Fenomenet tycks ha spridit sig som en parasit genom Europa och stora delar av världen. Ett virus väl värt en lockdown.

Trots denna bistra insikt finns det långt bort i horisonten, en liten strimma av hopp. Det är nämligen så att just nu ligger ett förslag framtaget av EU uppe för omröstning kring att låta var land bestämma för sig själv gällande varandet eller icke varandet av sommar- och vintertid. En revolutionerande nyhet som visar på en sällan skådad lyhördhet och rimlighet från stormaktens håll. En räddning… eller? En gnagande tanke slår mig att ett ratande av sommar- och vintertid kanske för med sig något ovälkommet. Tänk om det finns en mening med sommar- och vintertid? Tänk om den faktiskt gör nytta? Neeej, så kan det väl inte vara? Eller?

Jag har märkt att denna avsky för vintermörkret har gött en beundran och längtan inför sommarens strålande ljus. Det är kanske därför svensk sommar är så ojämförbar. Det tysta lidandet mynnar ut till en euforisk frihet när solen äntligen bestämmer sig för att se oss här uppe i norr. Den perfekta kontrasten som skapar nyans. Det är kanske just denna balans som är grunden till varför man stannar i detta underbara, dock för det mesta dunkla land. När jag tänker efter så kanske det är värt att offra en timme av vår välpaketerade dygnsrytm för att i gengäld få ett uns mer solljus. Allt för att överleva mörkrets kvävande omfamning. Allt för att hålla ut tills solens värmande strålar sakta frigör oss. Kanske är det värt det. Kanske skulle sommar- och vintertidens död bringa ett skifte i min syn på dess relevans. Vem vet. Det återstår att se. Aja, lycka till nu! Så ses vi på andra sidan mörkret!