Nu när graderna äntligen är på plussidan och gruset på gatorna putsas bort så märker jag hur fler, eller egentligen de flesta, konversationer jag har handlar om så kallade vårtecken. Ett begrepp som vilket annat, där jag låtsas att fatta men har egentligen aldrig funderat på vad ett vårtecken faktiskt är. Ett sånt typiskt läge där man har hört begreppet så pass många gånger att man bara har gissat sig fram till vad ordet kan innebära. 

Dessa konversationer om vårtecken kan ha med vad som helst att göra. Att någon tog en öl i solen på en mycket provisorisk uteservering, en annan cyklade till föreläsningen utan vantar, eller bara hur någon annan slutat ta vitamin-D tabletter då “Det inte behövs längre, det är ju soligt”. Är detta vad man menar med vårtecken?

Även mina sociala medier blir pepprade av vårtecken. Tänker framförallt på en TikTok som jag fick upp där en person (läs finance-bro) tar vinkeln att när ens seasonal-depression är över, då är våren framme! Är vårtecken bara välmående-markörer efter en depressiv vinter? 

Är det vår när man byter de melankoliska låtarna mot mer hoppfulla nostalgiska låtar? När man helt plötsligt börjar lyssna på Mares igen, utan en tanke på att dem troligtvis aldrig kommer släppa musik tillsammans igen? I mitt huvud blir det rörigt. Som att hela ens musiksmak och rotation av låtar plötsligt ändras, bara för att man kan ha en tunnare jacka? Varför lyssnade man aldrig på reggae när man bar en dunjacka?

Jag tänker att våren framförallt kommer med en grej, hoppfullhet. Färgerna som kommer tillbaka, knopparna som börjar visa sig på träden, och såklart att nationerna börjat marknadsföra inför valborg. Luften fylls av längtan, det planeras inför vårbaler och byts hemförsäkringsbolag för att kunna se Charli XCX på Way out West. Det kanske är precis det som Tiktoken menade, att våren bara är en masspsykos på ecstasy?

Enligt Chat GPT är vårtecken “de synliga eller märkbara förändringar i naturen och omgivningen som signalerar att våren är på väg eller har börjat.”. Så vad har egentligen förändrats? Jo, en hel del faktiskt. Folk ser genuint mer glada ut, nästan som om de omringas av ett glimrande skimmer. De en gång döda träden börjar resa sig igen och fyller parker med färg igen. Avsaknaden av dunjackor och kappor ger en känsla av att en otrolig tyngd har lossats från folks axlar. Är vårtecken helt enkelt bara när man äntligen börjar att ta sig ur sitt ide? 

Som tidigare nämnt tar jag dock ut allt detta i förväg. Häng snälla inte ner era varma plagg i förrådet ännu, bakslagen är ännu väldigt nära. För visst är Skid-VM slut, påsk inom räckhåll och solen framme längre, men vi har väl inte glömt vilket land vi huserar i? Jag känner redan att första bakslaget för våren kommer att bli förödande. Valborgs-köerna har inte ens varit än, så räkna med åtminstone en snöstorm till.

Så är vårtecken verkligen en bra sak om det bara ger oss falska förhoppningar? För även om det är tecken på vad som komma skall, så går det förjävligt långsamt. Jag vill dit nu. Jag vill bränna mina sockar, strimla mina vantar och textilsortera min mössa. Är det så fel?

Så som jag uppfattat det så är vårtecken en tudelad grej. Den ger dig äntligen den energi och hoppfullhet som du har saknat, men den gräver också din mentala grav för när snön kommer igen, för det gör den varje år. Jag landar i att vårtecken numera är min favoritsak.

För nästan exakt två år sedan satt jag på Lunds Nations soliga takterrass och åt Pad Thai, dagar senare: snöstorm. Idag sitter jag och skriver hemma i Uppsala, tittandes ut på innergården medan temperaturmätaren visar +10 grader. Imorrn ska det snöa och bli -1 grader. Cirkeln är sluten, våren är här.