Likt en leopard som letar efter ett byte hoppar jag över min sovande flickvän och springer så snabbt att jag blir överraskad när jag plötsligt har mitt byte(Toalettstolen) under hakan. En kolossal vårstädning av min mage påbörjas ur strupen och varar i de längsta fem minuterna jag någonsin kommer att uppleva. En miljon tankar rusar genom min skalle. Kommer jag stupa med självaste huvudet i en toalett? Kommer detta att bli en tragisk och förödmjukande död som framtidens poeter kommer att skriva om? Huvudet är nära att explodera.

 

Fem minuter har passerat. Jag ligger på det kalla kakelgolvet, och mina händer som har kramat toaletten är alldeles illröda. Men….. jag lever! Med nöd och näppe har jag undvikit att min hals exploderade.

Jag reser mig från det kalla kakelgolvet efter några minuter, då hjärnan har kylts

av efter att miljontals tankar under en kort stund slagits om min uppmärksamhet. Jag börjar känna att förnuftet återvänder och jag slösar ingen tid med att sätta igång en mental utredning för att utröna vad som har hänt.

 

Hur kunde det här ske?

 

Jag rör mig runt i det 19 kvadratmeter stora korridorsrummet och funderar för mig själv varför jag under ett antal minuter såg ut som Frankenstein. Fokuset i min mentala utredning är den obligatoriska post-matförgiftningranssakan. Kan det vara lunchen på Norrlands? Den minimala sittningsmiddagen på Smålands? Pannkakorna på Snerikes….? Inget låter trovärdigt, tills några minuter senare, då insikten föll ner som en atombomb. Latheten hade ockuperat mig kvällen därinnan, och jag hade beställt från Bastard Burgers, en burgare. En kycklingburgare….

 

Jag hade precis kommit hem från ett långt seminarium om Nietzsche. Hans plågade och depressiva filosofi hade inspirerat mig att ha en dekadent dag, en dag av total återhämtning, där jag inte skulle lämna mitt rum över huvud taget. Den ideala planen var att spela Terraria med mina vänner i Umeå. För att fullkomligt maximera dekadensen, och samtidigt inte bemöda mig med att lägga tid och energi på någon matlagning, var valet av att beställa en kycklingburgare ett givet faktum.

 

Att beställa en kycklingburgare förefaller vara en ganska korkad idé, men känslan av att för en gångs skull prova en burgare som inte kom från en ko vägde tyngre då. Och det hjälpte inte heller att det var 40% rabatt på kycklingburgaren just den dagen (undra varför…).  Så där satt jag i min säng, nöjd och belåten, men samtidigt ovetande om att detta var startskottet till att jag, nu sittande på sängkanten, med djupa tankar likt Aristoteles i ett försök att kunna utröna vad som egentligen har hänt. Jag försöker gräva ur några minnen från min trögflytande skalle, minnen som kanske ger mig ett svar på hur jag blev matförgiftad. Var köttet rosa? Smakade det konstigt? Hade jag glömt att tvätta händerna innan jag började äta? Huvudet är nära att explodera igen. Och hur djupt jag än gräver ur min skalle, så hittar jag inget. Kanske var jag så insatt att döda Wall of Flesh i Terraria att jag aldrig registrerade kvalitén på kycklingburgaren?

 

Jag släpper min mentala utredning för en stund, reser mig från sängkanten och går fram till fönstret för att titta ut. Vinterns öde är beseglat. Den mörka natten har gått och blivit ljus, liksom min insikt om livet. Vi kanske alla förtjänar en vårstädning någon gång. En vårstädning som slår en hårt i ansiktet, så man får känna att man lever.