Äntligen kom det dagar när jag glömde bort att jag brukade vakna och hata den jag mötte i spegeln. Sakta men säkert blev dagarna fler och nu minns jag knappt hur det brukade vara. För mig har min relation till självhat betett sig likadant som mammors relation till deras förlossningar. Det som i kvinnans natur gör att mammornas kroppar förtränger minnet av smärta efter att ha fött ett barn. Skillnaden är att mammornas undermedvetna gör det för att orka genomleva det igen. Mitt undermedvetna gör det för att jag aldrig ska tillbaka dit. Jag har glömt bort för att det är lättare att leva utan smärtan.

Trots att de är få till antalet finns det dagar när jag kommer ihåg hur vardagen kändes. Minnena kommer oannonserat under de konstigaste stunderna. Ibland slår det mig när jag planerar matlådor och Viktväktarnas sponsrade recept hamnar högst upp i safari. Ibland är det när jag ser gamla bilder på mig som det kommer. Ibland kommer det bara som ett brev på posten. Ibland slår det mig som ett slag i solar plexus, och någon som är jättebra på att slå mig där är Sarah Klang.

Sarah Klang besitter en förmåga att skriva som går utanför mitt förstånd. Hon skriver på ett sätt som får mig att tro att hon bor i mitt huvud och kropp. Eller i alla fall gjort det. Sättet hon skriver om kroppen är obehagligt. När jag hade som allra sämst relation till mig själv gick alla rationella tankar mig helt över huvudet. Det fanns regler som behövde följas bara för att de behövde det. Men med det sagt tror jag på allvar att Klangs ord hade kunnat få mig att lyssna och se mig själv utifrån. Att lyssna på låtar som Beautiful Woman och Other Girls är att vara med om en whiplashskada. Man blir tagen på sängen.

Hon stirrar dig i ögonen och släpper inte ögonkontakten. Hon sjunger om sin relation till sin kropp, framtid och hur hon förhåller sig till det. Jag ber dig att läsa:

Beautiful Woman
15 and alone in my room
I did sit-ups at night
200 then another round
Skipped lunch and then I would run

When I grow up I want to be a beautiful woman, a beautiful woman

Other Girls
Nothing tastes as good as feeling skinny.
I was told when I was young.
Nothing makes you happier than being pretty on MTV and VH1.

I just want to be like the other girls.
I just want to be liked.

När jag var sexton och sjutton, svart, ångestfylld och svår var det enda jag ville att vara fin. Mitt drömyrke när jag blev stor var också att bli en vacker kvinna. Ironin i det är att jag blev fin när jag slutade att må sådär. Classic me, came to college and got pretty. Ja, eller så blev du bara frisk. Att vara kvinna är att känna mycket hela tiden. Eller i alla fall för mig. På gott och ont. Jag avundas ingen som går runt och är avtrubbad från sina känslor. Men samtidigt är det jobbigt att tycka synd om sitt gamla jag. Det gör ont att bli påmind om hur ont livet brukade kännas. Att inse all tid man gått miste om. Man har fått känna på hur mycket lättare och roligare det är att leva när man får ha kul. Då är det svårt att inte sörja åren av att bära på bagage som ingen någonsin hade haft någon nytta av. Ingen vill ha den där tjocktröjan, skorna eller kappan. Du behöver inte dra med dig dem runt. Lämna dem hemma.

Det som dock är fint med att känna mycket är att kontrasterna blir så tydliga. Att påminnas om hur jobbigt det var, gör det tydligt hur enkelt det är. Jag försöker komma ihåg att inte sörja tid som redan förflutit. Det finns trots allt en anledning till att Carpe diem är en klyscha. Om det blir för överväldigande kan man alltid lyssna på Sabrina Carpenter efter. Eller så gläds man åt att ingen hittills fått en att relatera till 17 Pounds. Eller så lyssnar man extra noga på det Klang säger mellan allt som gör ont.

Girls
Self-destructive girls
Keep on doing the same mistakes even though it hurts
And they say if you do good, good will come your way
But I don’t want to stay the same

Youth
Youth is such a painful bliss

New Day Coming
There’s a new day coming
Open up the window
I feel the breeze on my skin
No worries on my mind
It took me a long time to get her