Ett återkommande ämne på mina läppar,

efter några glas vin på föret, 

efter morgonkaffet en melankolisk morgon, 

efter en tid av sorg, svek, oro.

Jag är mitt eget lilla projekt

i mitt fikonträd 

där jag sitter hukad på stammen

vackert, spretigt

tryggt omfamnande.

Ett fikon var en modejournalist utomlands, 

kanske i Paris eller Köpenhamn, 

och ett annat fikon var en djup författare, 

ett annat fikon var låtskrivare, poet

och ett annat fikon var en grävande litteraturforskare. 

Längre bort finns andra fikon, 

lite grönare i tonen, inom radio. 

Musikredaktör, reporter, producent. 

Ett fikon lite längre bort, 

lite mörkare, 

håller fortfarande i 

barndomsdrömmen som idrottare, 

trots ett kapat korsband. 

Ett fikon som balettdansös, 

ett fikon som gymnast, 

ett fikon som friidrottare, 

och ett annat som tennisspelare. 

Ett annat fikon var att rädda liv, 

iklädd blåa sjukhuskläder springandes 

I akademiska sjukhusets korridorer, 

en doktor, sjuksköterska, psykolog. 

Ett annat fikon var filmbranschen, 

stå bakom kameran som regissör och hålla i 

skådespelarnas manus som jag själv hade skrivit. 

Ett annat fikon var framför kameran, 

eller på en scen med strålkastarna i ansiktet. 

Ett annat fikon var en mamma 

och ett lyckligt hem 

och en långsam vardag 

som kretsade kring 

tre små liv 

jag hade skapat.  

Hur ska jag välja

vill ha vartenda ett, 

men att välja ett 

betyder att jag skulle förlora alla de andra.

se på medan fikonen börjar 

skrumpna och mörkna, 

faller ned till marken vid mina fötter. 

måste vågar kasta mig ut 

klamra mig fast vid en av grenarna

Annars svälter jag ihjäl 

Vågavågavåga

Isa vet

Jag litar på henne.