Har du hört talas om “Parissyndromet”? Det är ett av de mest intressanta och absurda fenomen jag någonsin läst om. Parissyndromet är en känsla av extrem besvikelse, främst hos japanska turister, efter att de besökt Paris och staden inte levt upp till deras förväntningar.
Paris som stad är väldigt idealiserad i Japan, och framställs som pittoresk, vykortsvänlig och precis sådär som man tänker sig att Paris är efter att man såg Ratatouille för första gången. Så när dessa ideal inte matchar den riktiga världen, händer något förbryllande med vissa turister. De kan uppleva symtom som hallucinationer, ångest och illamående, och det finns vittnesmål om folk som fallit in i en mikrodepression (!) efter att de besökt staden. Otroligt spännande ju! Men också ganska tragiskt…
Min uppfattning är att resenärer numera lätt glömmer bort en vital del inför en resa: ATT LÄSA PÅ! Numera behandlas många turistmål som nöjesparker för privilegierade människor och som konsekvens av detta uppstår fenomen som “Parissyndromet”. Detta kan i sig ses som rätt harmlöst, men i andra fall så skapar denna ignorans stora utmaningar för de värdländer som tar emot dessa turister. Detta syns tydligt i bland annat Barcelona.
Barcelona är en av de städer i Europa som tar emot flest besökare varje år. Sedan korttidsboenden som airbnb introducerats har massturismen ökat till den grad att stora delar av invånarna i staden numera har svårt att betala hyror, eller ens ha tak över huvudet. Bostadsbristen, som till stor del beror på hyresökningar och uthyrningar av dessa korttidsboenden till turister i Barcelona är så stor att Barcelona som stad har som mål att fasa ut alla dessa turistboenden till år 2028, för att “ta tillbaka” staden från turisterna.
Protester mot överturismen är frekvent förekommande i staden, och den är synlig på flera håll i Spanien. Trots dessa protester, och trots dessa bostadsproblem för Barcelonas invånare, strömmar det in besökare och resenärer konstant varje dag. Många vet om problemen, många blundar för det, men allt för många är tyvärr totalt ovetande om situationen som råder.
Likt japanerna i Paris var denna information två klick bort. Hade fler bara gjort en liten förundersökning inför sin semester hade de snabbt sett problemen som man själv bidrar till, och kanske tänkt om, eller styrt om… Istället befinner sig nu människor födda och uppvuxna i Barcelona utan tak över huvudet, då hyran för lägenheten de en gång bott i ökat med 50%, och de inte hade råd att bo kvar. Eller så är ett helt hyreshus numera lägenheter uthyrda genom airbnb, som halva tiden står tomma, och halva tiden är ockuperade av ett grabbgäng som hittade en “Cozy apartment in central Barcelona” där de kunde förtära alkohol, kolla fotboll och förpesta sin omgivning över en grabbhelg.
Barcelona är inte exklusivt för detta. Flera stora turistdestinationer runtom i världen upplever samma problem, så det är inte så konstigt att turister ofta utsätts för attacker, förolämpningar och hot från lokalinvånare som fått nog och vill ta saken i egna händer.
Enligt mig är det varje persons ansvar att samla tillräckligt med information om en plats man ska resa till, för att överhuvudtaget ha rätt att vistas på den platsen. För om vi inte gör det riskerar både resenärer och lokalbefolkning fara illa. De turister som drabbats av Parissyndromet har exponerats för en kulturchock, av den enkla anledningen att de inte varit pålästa nog innan de packat väskan och suttit sig på ett flygplan till kärlekens stad. Två klick bort fanns all fakta dessa turister kunde tänka sig om Paris, rakt i ens hand! De hade kunnat hitta tusentals artiklar om föroreningar i staden, eller problemen Frankrike har med integration, segregation, kriminalitet, utanförskap och fattigdom. De hade kunnat läsa in sig på så mycket innan biljetten bokats, men likt förbannat skulle ännu en resa för en japan sluta med en spya på hotellrummet och en tomhet i bröstet på flyget hem…
Det är klart detta är ett extremfall på turisters ignorans, men det understryker på något vis min tes om hur vår okunskap skapar onödiga problem, något som blivit smärtsamt tydligt i tidigare nämnda Barcelona. Om Paris får stå som symbol för ett absurt fenomen som bara drabbar turister, blir Barcelona ansiktet utåt för ett tragiskt turiststyrt problem som bara drabbar befolkningen.
För även om hallucinerande turister i Paris och överturismen i Barcelona är två helt skilda saker, är roten till problemen just turister, och deras ignoranta okunskap. Så jag uppmanar alla att tänka till en extra gång innan nästa resa. Låt städer tillhöra dess invånare, läs på innan du besöker platsen, samla information och ta ett rationellt beslut så att du inte blir en del av problemet. Att vara påläst skadar ingen, men ignorans kan förstöra en stad. Fråga bara japanerna i Paris, eller katalanerna i Barcelona.
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila