Prag: en helt hemsk plats – eller mina drömmars stad?
av: Leila Jensen
Snart lämnar jag Uppsala och åker till Prag för en utbytestermin. ”Helt hemsk plats. Snälla kom inte hit”, skriver någon om bostadskomplexet som jag snart kommer att kalla mitt hem. Trots det känner jag mig förvånansvärt lugn.
Inför min utbytestermin har sommaren präglats av väntan och ovisshet. Ett tag var jag nästan rädd att resan inte skulle bli av. Mailkorgen har svämmat över med instruktioner, deadlines och dokument som måste signeras. Samtidigt behövde korridorsrummet i Uppsala hyras ut – vilket i sig kändes som ett maratonlopp av papper, avtal och underskrifter. Mitt i allt detta kvarstod den stora frågan: Vart skulle jag bo när jag väl kom till Prag?
Ungefär tre veckor innan avresa fick jag äntligen svar på frågan. I toppen av högen av mail låg bekräftelsen på en reservation till ett av universitetets studentboenden. Nu när jag hade den fulla adressen var jag såklart tvungen att stilla mitt nyfikna sinne och sökte genast upp recensioner på Google maps.
Det skulle jag kanske inte ha gjort.
Bilden jag möttes av visade ett kök som snarare liknar en tvättstuga. Golvet ser ut att inte ha sett en mopp sedan 90-talet, fönsterna är försedda med galler och i övrigt ekar möbler och dekorationer med sin frånvaro. Kort sagt, Flogsta framstår som rena rama paradiset i jämförelse.
I kommentarerna läste jag att vi är tjugo personer som ska samsas om matplatsen och det gemensamma badrummet. Det minimala sovrummet delas med någon jag aldrig har träffat.
Efter att ha sett bilden bläddrade jag vidare till recensionerna. Någon skriver: ”Helt hemsk plats. Snälla kom inte hit”. En annan: ”Den värsta platsen jag upplevt under mina 29 år. Jag är verkligen chockad över de människor som sätter mer än en stjärna”. En tredje: ”Om du vill resa tillbaka till det kommunistiska Tjeckien har du kommit rätt. På denna plats lyser integriteten med sin frånvaro”.
Det kändes… betryggande.
Men skämt åsido, då kanske ni undrar: Varför letar jag inte upp ett mer trivsamt boende om det nu verkar så hemskt? Sanningen är att det inte enbart handlar om lathet eller snålhet. En del av mig lockas av vad jag ser som “äventyret”. Faktumet att det är en utbytestermin lägger ett rosa skimmer över situationen och jag drivs av en känsla av att detta kommer ge mig den fulla upplevelsen. Att bo lite sunkigt känns nästan som en del av charmen.
Om Prag visar sig bli en ”helt hemsk plats” eller mina drömmars stad återstår att se. Kanske utesluter det ena inte det andra? De positiva recensionerna är få, men en av dem tar jag med mig: ”Vi vet att det inte är ett femstjärnigt hotell, men det har allt du behöver”. Det är med den inställningen jag åker. Om inte annat blir det ett äventyr – och en berättelse jag ser fram emot att uppleva.
KONTAKTA OSS
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila