Vem är du när ingen kollar? När dörren till lägenheten är låst och dubbelkollad? När det enda som känns riktigt är täcket mot nyrakade knän, fötter mot fötter och rastlösa fingrar som trippar runt på lakanen. Vem är han? Han som cyklar förbi på gatan utanför när klockan är lite efter tio. När himlen är blå fast mörk utan solen som lyser upp den. Vart ska han? Ska han köpa frukt och grönt på affären i området, för att det är det enda stället man har råd med en gurka nuförtiden? Lyssnar han på Markus Krunegård? Dire straits? Bon iver? Har vi samma musiksmak? Eller är han en sån som inte behöver musik, utan trivs med sina egna tankar. Såna som kanske inte finns på riktigt. Eller han kanske lyssnar podd. Typ ursäkta. Alex och Sigge. Fett inne att ha koll på populärkulturen. Han har säkert notiser på nyheterna men ignorerar dem. 

Lägenheten tvärs över gården, ja den med balkong precis utanför fönstret och ett vardagsrum där det alltid är tänt, vem bor där? Lever där ett kärlekspar, dansande i köket, ihopslingrade, varma ansikten nära nog att räkna fräknar och läsa mikrouttryck? Har de lagat köttfärssås och spaghetti, eller är hon vegetarian? Vem valde tavlorna på tavelväggen? Är de köpta med rabattkod från en C-influencer som har samarbete med Desenio? Undrar om de brukar bråka. Vem tröstar den andra först? Har de sån där dålig kombo av anxious och avoidant-attachment som man ser om på Tiktok hela tiden. Vad är hans kääääääärleeeeekssprååååk? “Allt handlar om att förstå den andras käääääärleeeeeksprååååååk.” Damen som har en liten fjomphund som måste promeneras på lekplatsen stup i kvarten, är hon lycklig? Tänder hon ett doftljus från Yankee Candle när hon kommer hem? Hänger någon annans jacka på kroken bredvid hennes? Om den ramlar ner på golvet, tar hon upp den? Eller är den det enda som finns kvar från en svunnen tid, en tid där någons axlar och armar brukade täckas av det där blåa tyget? Jobbar hon skift?

Barnen som lär sig att cykla lite för nära bilvägen och inte kan bromsa än, har de vänner på förskolan? Gillar de Spiderman, Paw Patrol? Brukar de springa ikapp till bilen så som man gör när man är liten och syskon och allt är livsviktigt? Surar på vägen hem i baksätet och följer tävlande regndroppar ner för fönstret som en livsviktig Formel 1-tävling. Familjerna inne i de låga husen i tegel, vad gör de en sån här kväll? Kanske gör lillasyster läxor vid matbordet på en stol som är så hög att benen dinglar från sätet. Kanske slingrar sig en tågbana över vardagsrumsgolvet trots att de har lovat pappa att städa bort den innan middagen. Kanske har han råkat bränna falukorven i stekpannan. Kanske är hon och hämtar tvillingarna på fotbollen. Den ena har haft roligt. Den andra som vill sluta men inte vet hur man säger det.

Alla de liv som gömmer sig i staden, de fyller den med något. Något den behöver. Kärlek, ilska, värme, kyla, ensamhet, gemenskap. 7 timmar skärmtid när det finns en riktig värld utanför fönstret känns dystopiskt. Att mobilen har kallat så många gånger mer än den verkliga världen. Att kolla in i andras fönster och fantisera om deras liv kanske är patetiskt. Men också inte. Att vara nyfiken på hur världen ser ut utanför fönstret är att öppna ögonen, att våga undra om något du inte kan söka upp svaret på – Att fråga Chat GPT om inköpslistor, vad den där skådisen hette och vad du borde ge din mamma i julklapp, känns som den sista originella tankens död. Att sluta vara nyfiken. Att sluta vilja tänka själv, fundera, spana, drömma, bygga tågbana, laga köttfärssås, dansa i köket, cykla och handla, det får du inte. Jag låter dig inte. Det är det som är livet. Inte det där inne. Inte det där inne i mobilen. Inte det där i AI-botens kod, inte det som är att byta ut fem minuter av tänkande mot en fråga till en chatbot på nätet.

Inte heller är livet endast det som göms där inne i hjärngloben när det är mörkt i sovrummet och du är ensam och tror att alla hatar dig. Du är livet. Dina idéer, tankar, känslor, är livet. Vi tillsammans, som lever, andas, sover, äter, dör, vi är livet. Du får inte ge bort det till de onda frön någon har sått i dig. Du är livet, vare sig du vill det eller inte.

“The world that is in your pocket is not the world
The world is the one that lies beneath your feet
And the people that we meet
The smells, the sounds, the sights, the skies
Tell the world you are ready and it replies
You see I’m not sure what the secret to happiness is
But i’m pretty sure it starts when you go outside”

Ur: You might find yours av Tom Rosenthal