Det var min vän Calle som påminde mig. “Höhöhö kom du höhöhö ihåg höhöhö toalett-incidenten?” Han kunde knappt få ut orden. Han var tvungen att hämta luft varannan sekund för att inte svimma av det enorma skrattet, som sedan tilltog till ett öronbedövande sådant, då mina andra vänner snabbt förstod vad han syftade på. Jag frös till i kroppen. Det var som att mina lungor drogs ihop till en boll, kanske något ännu mindre, en ärta. Jag vet inte. Men det jag vet är att allt plötsligt blev tungt, och jag fick svårt att andas. Jag hade fullkomligt glömt bort att det hade hänt. I fyra års tid hade jag levt i en bubbla. En förbaskat stor bubbla. När bubblan sprack började det komma in mer och mer minnesbilder i mitt huvud från den där kvällen för fyra år sedan. Den hade fullständigt sköljt över mig. Och med det ett obehagligt detaljerat minne av händelsen, som blev mer och mer tydligt när syret återvände till mina lungor. Då mindes jag exakt…..

Den så kallade toalett-incidenten skedde den tredje september 2021. Jag hade kommit hem från min första permission från min värnplikt i Boden för att i sann covid-anda hänga hos mina vänner, då vi var för många för att gå ut enligt rådande restriktioner. Jag skräder inte orden, med att säga att jag har nog aldrig varit så full som jag var då. Glas efter glas, flaska efter flaska, allt slank ner. Givetvis kulminerade ett sådant beteende till att man då och då behövde besöka toaletten, och det var på ett av dessa besök då katastrofen inträffade. Stressad som man är när man måste pissa, gick jag i ett raskt tempo till toaletten. Badrumsdörren stod olåst. Jag gick in och lyfte på toalettlocket. I den alkoholpåverkade förvirringen skådade jag något orange liknade i toaletten. I sann grabb-anda så hade en av mina vänner spytt innan mig, och naturligtvis glömt att spola. I en kombination av förvåning och avsky över att se något där i toaletten, kände jag att min högerhand plötsligt förlorade greppet på min Iphone 11. Det kändes som att tiden gick i slowmotion, och jag kunde bara titta på, när mobilen likt en olympisk simmare dök ner i vattnet med ett plums.

Jag stod handlingsförlamad i några sekunder, innan jag slutligen samlade mig från den katastrof som precis hade inträffat. Jag stirrade ner i toaletten. Den orangea sörjan som min vän hade lämnat kvar, blockerade nämligen all sikt. Min puls började slå snabbare och snabbare, jag kunde inte se min käraste mobil.

Då fanns det inte så många alternativ kvar än att bara stoppa ner handen i toaletten och be till samtliga gudar på planeten jorden att man hittar mobilen och inget annat. Och efter några sekunder i ovisshet fick jag äntligen tag på något hårt. Jag hade lokaliserat vart min mobil hade hamnat. Det vill säga längst in i den förbaskade toaletten, nästan en halv arm genom den orangea sörjan. Jag kände en lättnadens suck, nu var det bara att dra ut mobilen. Flera tankar snurrade runt i mitt huvud. Fungerar mobilen? Ska jag berätta det här för mina vänner? Kommer jag ens kunna tvätta av min mobil, eller kommer den för evigt lukta illa? Tanken plågade mig medan jag varsamt började dra ut den. Men efter några sekunder förstod jag att det inte stod rätt till, mobilen ville inte röra sig. Den hade fastnat…..

Katastrofen hade nått en ny nivå, och med det en puls som otäckt började bulta högre och högre. Vad ska jag göra? Jag tittade på min nedsjunkna hand. Jag hade inget annat val än att ropa, eller rättare sagt skrika till mina vänner att jag behöver hjälp. De sprang snabbt, kanske var de på riktigt oroliga att något allvarligt hade hänt mig. Jag vet inte. Nåväl, när de sprang in i badrummet förväntade jag mig att de skulle hjälpa mig. Till min stora vrede så brast de istället ut i ett skratt och började filma. I det här ögonblicket hände något inom mig. Jag minns inte exakt vad som hände utan den här delen har blivit återberättad för mig. Men på något vis när Calle filmade mig, försökte jag i ilska sparka honom, då han inte hjälpte mig istället. Parallellt med det hade jag fortfarande handen i toaletten. Och på ett nästan magiskt sätt när jag försökte sparka honom, så vinklades mobilen i ett perfekt vinkel så att den släppte från toaletten. Enligt mina vänner när mobilen kom upp ur toaletten hade jag tydligen brustit ut i ett segervrål “JAAAAAAAAA!”.

Efter det öronbedövande segervrålet tittade jag med bävan på mobilen, fungerar den?
JA!
Katastrofen var avvärjd.
En påminnelse om allt är möjligt om man verkligen vill, och om man har människor som är villiga att hjälpa (eller inte).