Det är den piskande vinden i sällskap av ett gäng överpigga duvor som väcker mig denna regniga marsmorgon. Klockan är inte mer än 03.45 och ytterst bittert stänger jag av mittihärdiga alarm. Huvudvärken dunkar likt baksmällan efter en Storstock, men likväl finns det ingen återvändo.
Ansiktet som möter mig i den stora helkroppsspegeln på andra sidan rummet är av högst rimliga skäl allt annat än piggt. Oavsett om jag innerst inne vill detta eller inte, behöver jag inom en akademisk kvart ge mig av mot Munkgatan och Östgöta nation för att fortsätta min skönhetssömn i kön. I kön till valborgsbiljetter.
Det är väl insutten i denna kö, bland vänner och ovänner, det slår mig hur orimligt fåraktigt detta påhitt är. Vad är det vi håller på med? Kollektivt sitter vi på den iskalla gatan som ett gäng tragiska själar, tillika desperata studenter, för att potentiellt knipa en eftertraktad biljett till det kommande valborgsfirandet i dagarna tre. Det är emellertid inte förrän om en månad vi kommer få valuta för våra väl spenderade studiemedel, när vi tillsammans skålar i bitter cava mitt i publikhavet till en okänd indieartist vi egentligen inte känner något större engagemang för.
Spoiler alert: mina vänner och jag fick våra valborgsbiljetter till slut. Det tog förvisso tio timmar av bedrövligt köande i spöregn och storm, men innan vi slutligen skiljs åt bestämmer vi tillsammans att det förhoppnings kommer vara värt mödan i april. Om inte, har jag personligen åtminstone fått mig en köldskada utan dess like i denna förbannade kö, en kö signerad äkta studentanda.
Som infödd Uppsalabo ställer jag mig dock ytterst kritisk till detta befängda beteende. Jag är enig i åsikten att valborg på nation tillhör tradition, men är upplevelsen verkligen så pass rolig att det är värt en heldag av lidande i klass med Werthers? Svaret är entydigt från min sida: Verkligen inte.
Det är därför kära Eris-läsare jag härmed vill presentera min egenkomponerade valborgsguide. Genom att följa denna guide, vågar jag utlova en valborg helt fri från köldskador i mars, men som är minst lika rolig när firandet väl drar igång i slutet av april.
09.00: Champagnefrukost
Nej, det heter inte brunch och i synnerhet inte minosabrunch. Champagnefrukost är begreppet vi använder i denna guide. Samla dina vänner på innergården till din studentlägenhet med ockerhyra och servera champagne (nåja, billig cava duger sannerligen minst lika bra), nygräddade pannkakor, glödheta scones och juice i mängder. Regeln är tydlig: inte mer än två alkoholhaltiga enheter under frukosten. Det gäller trots allt att hålla en jämn promillenivå för att klara hela valborg utan att spy som en räv lagom till nästa steg i denna ultimata valborgsguide, nämligen…
12.00 Häng i Ekonomikumparken
…Ekonomikumparken! Platsen vi medievetare känner lika bra som om det vore vårt eget hem. Det är i Ekonomikumparkens folkvimmel de roligaste minnena skapas, de äckligaste groggarna blandas och de djupaste hemligheterna avslöjas. Är man infödd Uppsalabo, är detta även platsen där det föreligger en risk att både stöta på en avlägsen släkting och ett berusat småsyskon som frågar om man har en extra öl att bjuda på. I Ekonomikumparken finns inga regler, förutom att möjligen hålla ett extra öga på polisen som illvilligt vandrar fram och tillbaka i gräset för att kunna hälla ut drycken åt den allt för onyktra studenten. Detta är onekligen ett ytterst patriarkaliskt och fåfängt beteende av polisen, om du frågar mig.
15.00: Mösspåtagning
Fly Ekonomikumparken, kära studenter! Vid Carolina Rediviva står alla, ung som gammal, med den slitna studentmössan i högsta hugg, redo att stadigt placeras ovanpå det numer toviga håret. I min mening föreligger det få stunder under valborg som är så högtidliga och vackra som mösspåtagningen i Slottsbackens vimmel. Att se pensionärer med avgångsår 1969 beblandas med ungdomar som om en knapp månad kommer springa ut från sitt gymnasium, gör mig innerligt rörd. Missa inte detta, för guds skull.
15.30: Lunch (eller möjligen en överprisad champagnegalopp, om man av någon anledning föredrar det)
Det är vid detta klockslag alla vänner skiljs åt för att äntligen få tillträda den nation de under fruktansvärda omständigheter köat sig till en biljett tidigare i mars. Som jag redan påtalat, är detta en tradition som egentligen går att utesluta utan att för den delen ha en tråkig valborg. Istället för att trängas på nation, rekommenderar jag ett varv runt Fyrisån för att köpa churros, heliumballonger eller en eftertraktad stödkebab. Fullkomlig eufori.
17.30: Powernap
Inte ens den starkaste krigaren klarar en hel valborg utan en välförtjänt powernap i första bästa polares korridorsrum på Studentvägen. Man ska ju trots allt klara av att festa hela natten lång på Rackarberget, troligtvis till tonerna av Veronica Maggio (eller en annan valfri dänga man i ärlighetens namn är orimligt less på).
20.00: Hemmafest
Jag tar tillbaka mina tidigare uttalanden och hävdar motsatsen: Det är på efterfesten allt händer på riktigt! Om du trodde att det sjukaste skvallret sades i Ekonomikumparken, är du inte redo för vad du kommer att delges på hemmafesten. Plötsligt slängs man tillbaka till gymnasietiden, med allt vad det innebär. Chipssmulor över hela golvet, feströkare i varenda fönster och ett nykärt par i soffan. Åh, som jag älskar valborgs hemmafester.
01.00: Taktikspya, alternativt hemgång
Jag förespråkar varannan vatten på valborg, givetvis. Men för den som glömt detta lagom till att det första steget tagits i Ekonomikumparken vid tolvsnåret, finns endast två alternativ att vidare erbjuda. Antingen lägger man en taktikspya (vilket bör ske i busken eller toaletten, inte på hemmafestens golv för guds skull), alternativt viker man in hovarna och cyklar hem. Baksmällan på första maj är trots allt redan ett faktum. Där kära läsare har ni den riktiga, och framför allt ultimata, valborgsguiden. Ingen iskall marsmorgon i nationskö och inga tusenlappar spenderade. Men för den som fortfarande inte är övertygad om att valborg kan firas utan att drypa i champagnegaloppens cava i minst en vecka efteråt, finns det andra alternativet såklart kvar. För inte tror väl jag att någon av er som läser detta skulle missa chansen att dansa loss på nation till den okända indieartisten ni egentligen inte känner något större engagemang för, även om det kostade er halva CSNet i mars?
Trevlig valborg!
Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila