gräsets dagg blir till frost,

ett dunkelt dis gör intrång.

himlavalvets port slås upp,

trädkronorna spelar brisens sång.

marken håller tigande andan,

fjärilen trängtar sin kokong.

våta töcken omfamnar varann,

förgätmigejen slokar

                                 och natten blir lång.

dungefolken går i dvala,

svalorna flyr söderut.

gyllenbrun ligger esplanaden,

ett dävet mellanrum gör debut.

färglösa förnimmelser slår rot,

tillvaron ekar stilla var minut.

vargavädret fäster byn under tak,

nu är kylan kommen

                                 och sommaryran slut.

men utan köld slår ej perennerna ut,

och björnens vigör når ej sitt krön.

höstens tårar föder vårens fröjd,

och i förgängelsen blir världen skön.

så akta säsongernas cykel,

om en stund är ängen åter grön.

det bortgångna hyser blott nytt liv,

för efter lövens fall

                                 frodas friska frön.