Uppsala Medievetare

Varför hatar man Taylor Swift?

av: Ellen Palmbäck

I relativt stor utsträckning träffar jag personer som har som USP att de hatar Taylor Swift. Ibland framkommer det i samtal där hon är relevant, ibland från ingenstans. När de möter en likasinnad hatkompis omfamnar de varann. Vännerna har samma reaktion som jag har när jag möter någon med likadan matlåda på eko. High-fives utbyts och utrop som “omg hatar du också henne?!”

I den här artikeln ska jag utforska hur det kommer sig. Hur sökningen Why do people hate Taylor Swift i min webbläsare ger 72 900 000 resultat på 0.38 sekunder.

På Reddit hittar jag tråden “Why do people hate Taylor Swift so much?” Bland svaren är det många som skriver att det är på grund av hennes personlighet. Hon beskrivs som narcissistisk, beter sig som en tonåring, klagar på att hon lever ett dramatiskt liv men omger sig av drama, uttalar sig överlägset och har en air av vit feminism. Hon är en hycklare, kommer från pengar och beter sig som ett offer. Det sistnämnda är det som återkommer mest. Inläggen utvecklar inte varför hon är ett offer eller narcissist, så här följer mina spekulationer. 

Många av argumenten verkar anspela på hennes musik. I den smutskastar hon ex, målar upp sig själv som ett offer och skriver narcissistisk musik. Swift har musik som tydligt är centrerad runt henne själv. Men hon har också musik som nödvändigtvis inte måste vara verklighetsbaserad. Ingen vet om att hon gjort en abort (Bigger Than the Whole Sky) eller varit missbrukare (Clean). Låtarna som handlar om henne kommer såklart att centrera kring henne. Hur pratar du om killen du blev dumpad av med dina vänner? Tänker du utifrån hans perspektiv eller ditt eget? Jag vet få personer som skriver dagbok utifrån andra personers liv. 

“Hon beter sig som ett offer”-argumentet stinker martyrskap. Man måste alltså bita i det sura äpplet och vara tyst för att bli respekterad. Får man inte se sig själv som utsatt när ens livsverk blir bortsålt till Scooter Braun, blir sexuellt ofredad, gjort slut eller blivit dumpad?

Ja, Swift kommer från en familj med pengar. Det verkar sticka i ögonen att hon kombinerar det med att vara jordnära. För det kan man inte vara när man är värd 1 miljard dollar och med ett startkapital som insattes av pappa 2006. Ska vi behöva säga det en gång till? Utan nepotism och rika föräldrar hade det inte funnits någon kulturindustri över huvud taget.

Att Swift skulle förespråka vit feminism är såklart problematiskt. Som vit kvinna är en stor skillnad mellan män och kvinnor just inkomstklyftor. Swift motbevisar det förtrycket genom sin ekonomiska framgång. Men som bekant finns det även andra sorters förtryck mot kvinnor. Förtryck mot kvinnor med etniska minoriteter och färre privilegier än vita kvinnor hamnar i skuggan av feminism som gynnar vita. Intersektionalitet behövs för att alla kvinnor ska synliggöras, och jag håller med om att det är något som Swift hade kunnat förbättra. 

Men… jag har svårt att se hur ovanstående skulle vara de enda anledningarna till varför man skulle hata henne. På samma sätt tror jag att det är därför kritiken mot Swifts flygvanor blivit allt mer frekvent. Kanske tror man att man hatar Swift på grund av det, men jag tvivlar på att samma hat är lika starkt mot andra artister. Man letar rationella anledningar att täcka sitt irrationella hat med. Det finns ingen anledning att peka ut kändisar som är “värre”, en googling bort finns de. Flygvanorna och den vita feminismen är befogad kritik. Men att ha det som grund för att hata någon tror jag gör mer skada än nytta. Hon har brister men gör också mycket bra. Att föra en dialog tror jag ger större sannolikhet till förbättring, snarare än att avfärda henne helt. 

Återkommande kritik tar upp hur Swift bara skriver om hennes tidigare förhållanden, att hon framställer sina ex i dålig dager, eller allmänt bara sjunger om sina tidigare förhållanden. Det är svårt att förneka att stora delar av Swifts diskografi handlar om kärlek och ex. Däremot är hon långt ifrån ensam om det. Det är ett urvattnat argument, men finns det inte män som skriver om sina relationer på samma sätt? Handlar inte hela The Weeknds’ After Hours om Bella Hadid? Alla Shawn Mendes låtar om Camila Cabello? Likaså har Ed Sheeran och Bruno Mars byggt sina karriärer på det. Ariana Grandes senaste album handlar om hennes exman, likaså Adeles. Inte heller var artister först med konceptet. Strindberg skrev om sina fruar och exfruar. Likadant med Sartre och Beauvoir. Shakespeares sonetter handlar om hans fru och älskarinnor. Tale as old as time. 

Kanske är jag dum, men jag har svårt att förstå hur musikens inspiration sticker i ögonen. Är det jobbigt att lyssna på låtar om kända män man gillar? Jag lyssnar mycket på Harry Styles och “klarade” förra sommarens 1989 “from the vault” tracks galant. Förstår man inte att det är naturligt att ventilera om sitt ex för att gå vidare. Dessutom känner vi ingen av parterna. Då är det svårt att varken förneka eller intyga om hennes påståenden stämmer. Är man rädd att Swift gör så att unga kvinnor kommer att växa upp inkompetenta i hur man pratar om andra människor? Eller ligger rädslan i att de kommer kunna välja och ha kontroll över sitt kärleksliv?

På Reddit påstår användare att hennes lyrik är fadd och att hon har en medioker röst. Någon spekulerar i att hon bytte till popgenren för att vara mer mainstream och nå topplistorna. Att hon är ickeoriginell och att all musik låter likadant. På samma internet finns det quiz där man får en textrad och ska gissa om det är Swift eller Shakespeare som skrivit den. Om man tycker att hennes röst är medioker och att lyriken är dålig får man väl göra det. Smaken är som bekant delad. Jag tycker att mycket inom rapgenren låter exakt likadant. Inte heller att deras lyrik är världsomvälvande. Jag hatar inte ASAP eller Kendrick för det. 

Argumentet “Är man så känd så kommer man att möta hat” är ett relevant argument. Det är svårt att se en värld där Swift inte skulle möta någon kritik. Hatet hon får utstå är dock inte proportionerligt jämfört med andra artister. Låt oss för skojs skull göra en jämförelse. Idag (Spotifys statistik för maj månad) är Swift rankad som plattformens mest spelade artist. Med strax under 114 miljoner lyssnare i månaden. På internetsökningen “Why do people hate Taylor Swift” får man 72.9 miljoner sökträffar. I samma Spotifyrankning är The Weeknd rankad på plats 2. Med 109 miljoner lyssnare. På samma internetsökning har han 3.6 miljoner sökträffar. 

Post Malone tar tredjeplatsen (96 miljoner i månaden, 12 miljoner sökträffar på “why do people hate…”). Ariana Grande är fjärde (85 miljoner i månaden, 12.6 miljoner sökträffar). Man hade kunnat argumentera att det är för att Swift är mer problematisk än resten. Jag tror att svaret är något annat.

* siffror från den 20e maj 2024

För säkerhets skull kan vi utforska även den tankegången. På samma sökning får Kanye West 10 miljoner sökträffar. En man som bland annat uttalat sig antisemitiskt och sagt att 400 år av slaveri var “by choice”. 

Ett sista argument till varför man hatar Swift är på grund av hennes framgång. Kanske är man avundsjuk eller ovan att se en kvinna lyckas på det sättet. Time’s Person of the Year följer mönstret av att vara en manlig ledare. Inom politik, religion eller industri. Presidenter, påvar och så Taylor Swift 2023. Kanske sticker det i ögonen. 

Kanske hatar man henne för att hon når ut till så många. Mellan november 2022 och november 2023 såldes det The Eras Tour-biljetter till 4.35 miljoner människor. För två veckor sedan fick 200 000 svenska kvinnor vara lyckliga och se sin artist på Friends Arena. De fick skrika på en plats där fotbollshuliganer skriker på söndagar. Kanske hatar man Taylor Swift för att hennes fans är kvinnor. För att man hatar på sånt som gör flickor, tjejer, kvinnor glada. 

Det är självklart otroligt mycket mer intressant med personer som tycker saker än de som tjatar om “spelar ingen roll”. Du får hata Taylor Swift om du vill. Men att hata Spotifys mest spelade artist bara för att, tycker jag tyder på att man är ointelligent. 2012 har man hört en kille i matsalen säga samma sak, en idrottslärare eller någon på radion. Och vips, utan att ifrågasätta det står man fast vid samma åsikt tolv år senare. 

Jag vet inte vad det var för svar jag hoppades på att hitta i den här artikeln. Slutsatsen är trist nog att det inte finns ett svar. Hatet är en produkt av alla faktorer, men förmodligen får det sig en extra släng av att Swift är just kvinna. Internaliserad sexism ändå! Skönt att det finns något man kan lita på.

Nu ska jag lyssna på Cruel Summer och ha på mig min Eras tour t-shirt och jeansshorts hela sommaren. Om du träffar mig och har en genuin anledning till ditt hat är du välkommen att upplysa mig. Om du inte har det ber jag dig däremot vänligt men bestämt att rycka upp dig.

KONTAKTA OSS

Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila

tidningeneris@uppsalamedievetare.se