Uppsala Medievetare

Fredrik Sträng - Ett kall och bergets baksida

av: Texas Wistrand

Ålder: 47 år - Yrke: Bergsbestigare, äventyrare, föreläsare.

Äventyraren Fredrik Sträng står i köket i den lilla trästugan på Bohuslän. Han har på sig långkalsonger och rör om i vad som ser ut att vara en indisk gryta. Han är lång och stark, vilket får köket från 50-talet att se några dimensioner mindre ut. Han ler brett, verkar vara på gott humör och pratar om dagens klättring på en av granitklipporna i området. När vi efter ett par minuter sätter oss runt bordet är rummet fyllt av solens sista strålar. Fredrik har solen i ryggen och framför sig har han den Indiska grytan som testar tallrikens gränser. 

Kanske är det den fasta men milda blicken, endast avbruten av små ticks, eller hans vanligtvis lugna kroppsspråk som får det att kännas som att hans väsen nötts ner av alla åren på bergen. En känsla av att här sitter en person som både utstått bristningsgränser och sett underverk. Han är rak, ärlig, omtänksam och allvarlig. Alla egenskaper som passar perfekt på en bergsexpedition. Runt bordet i den lilla trästugan däremot, smälter han liksom inte in. När det talas om ett ämne som inte berör honom vänds hans blick inåt och blir frånvarande och när han svarar eller skrattar gör han det som någon med hörlurar på hög volym. Han är däremot inte blyg eller tyst för den delen. Han pratar ärligt och öppet om sitt liv, saker han upplevt eller något han är missnöjd med. Det är däremot oftast något ovanligt med hans sätt att tala, som om han pratar utifrån ett inövat manus med inövade gester och slutklämmar. 

Tallriken är nu renskrapad och solen har precis gått ner. För att Fredrik ska kunna klättra på dagarna behöver han jobba på kvällarna, då han bland annat förbereder kurser och föreläsningar. Han rätt så “tjåkad”. 

När jag däremot får en stund sitter han i en liten vit, välanvänd tygsoffa. Fredrik som jobbade, sitter med den ihopfällda datorn i knät och ser ganska nollställd ut, som han inte riktigt vet åt vilket håll samtalet kommer gå. Det första jag undrar är hur intresset för klättring och äventyr började. 

Fredrik intresserade sig i tidig ålder för äventyr och natur. Han orienterade, åkte skidor, tyckte om Star Wars och Indiana Jones och ville först bli arkeolog. 

Han spenderade också mycket tid framför skolans världsatlas och fantiserade om alla platserna som gömde sig bakom sidorna och fascinerades av höjdkurvorna som visade hur bergen steg. Det var däremot först då Fredrik gjorde lumpen som lapplandsjägare kring Kebnekaisetrakterna, som det han beskriver som ett “kall”, uppstår. Kallet kan inte beskrivas på annat sätt än som en stark kärlek “som ockuperar hjärnan 24/7”. Något som fått Fredrik att satsa allt och dedikera hela sitt liv åt äventyren och bergen. 

“Han kom farligt nära. Som Ikaros, flög han för nära solen.” 

Först finansierades äventyren av hårt arbete och senare också med stöd från sponsorer. Nu har han bestigit fler berg än vad som kan skrivas här, bland dem 9 av världens 14 högsta, alla över 8000 meter. Det är däremot inte dessa toppar som lockar Fredrik längre, som menar att Mount Everest mer är förknippat med skräp och långa köer nu för tiden. Äventyr för honom är att upptäcka platser där ingen tidigare varit och då man inte vet vad som väntar. Något som blivit allt svårare i och med en ökad exploatering och den digitala utvecklingen som bland annat gör att du kan besöka en plats innan du åker dit. Det resulterar i en otillfredsställd nyfikenhet hos Fredrik som gör att han “mår lite dåligt”. Vardagens förutsägbarhet  har gjort att förekomsten av pirr och fjärilar i magen blir alltmer ovanliga. Jag frågar när det hände senast. “Jag vet inte” svarar han men fortsätter efter en stunds tystnad. “Kanske 2018” då han var tillbaka och klättrade på K2. Till vardags här i Bohuslän vet han, trots att han klättrar på olika ställen, ganska väl hur det kommer gå. 

Han fortsätter berätta att det finns en romantisk bild av att komma i form igen, kunna prestera igen men att “akilleshälen” är pengar. Tiden har han och ingen annan att försörja. Det är emellertid baksidan av livet som äventyrare, “en stress som ibland har varit värre än den jag upplevt på bergen”. Han berättar hur han kommer hem från expeditioner, renskrapad, och inte vetat hur han ska kunna klara nästa månad. Om han däremot lagt pengar på hus och bil så hade han levt ganska bra idag, men han har inte sparat något, “jag har förbrukat allt på mina berg”. Han menar därför att klättringen är inget han levt på, utan snarare något han överlevt på. 

PANG. Han smäller plötsligt ihop händerna med full kraft och gör mos av en mygga och säger. “Han kom farligt nära. Som Ikaros, flög han för nära solen.”  

Fredrik Sträng drömmer nu om lite stabilitet, och hade utan att behöva tänka på pengar lagt allt fokus på träning, kost och PT för att göra sig redo för nya expeditioner. Den här gången mer i klimatets tecken.

KONTAKTA OSS

Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila

tidningeneris@uppsalamedievetare.se