Jag började mitt tappra försök att vara grävande journalist och utgcik från min inspirationskälla Fridas Tiktok. Till tonerna av Crystal Castles och HEALTHs banger Crimewave, susar en kavalkad av bilder förbi. Bilderna vågar jag beskriva som ganska smutsiga, skarriga och något trashy. Jag kan därmed börja spekulera och utveckla en hypotes om vad Upsala core egentligen är. Det är den lite skabbiga aura som genomsyrar Uppsala som studentstad. Men en fråga fick jag inte svar på genom Fridas Tiktok. Varför är Uppsala så trashy?

Nästa steg i min resa till att bli grävande journalist var att göra en autoetnografisk  studie och jämföra mig själv med Fridas bilder. Denna studie bestod framförallt av ett evigt scrollande i min kamerarulle och ett SMS skickat till min kompis där jag ber henne hitta en bild som beskriver mig. Jag får denna bilden skickad till mig. Jag väljer inte att ge någon kommentar på varför hon valde att skicka den till mig. Men jag vågar säga att den passar in i den aura Frida beskriver i sin TikTok. Jag ser något extremt trashy ut och ni kan säkert gissa vad det beror på. Detta tillstånd jag befinner mig i på bilden och vad jag vågar killgissa många av Fridas bilder har påverkats av, är såklart alkohol.

Ja, exakt vi i Uppsala dricker ganska mycket alkohol och om jag får säga det själv är vi ganska bra på det. Alkoholen har blivit och är en central del av Uppsalas studentliv. Vi krökar som att det inte finns en morgondag! Och ofta finns det knappt en morgondag. För vem vill tänka på föreläsning klockan 9 på onsdag morgon när det är kort kö till Snerikes tisdagsklubb? Detta är något som alla vi studenter gör, vi tar varje möjlighet till fest och att dansa bort vår ångest vid första möjliga tillfälle som ges. 

Ja, vi studenter dansar bort ångest och oftast tillkommer konsumtion av alkohol i detta dansande. Alkoholen har fått en sammankoppling med att försvinna in det allt för svettiga dansgolvet och glömma sina bekymmer. Alkohol har i alla fall för mig fått en stark association till avkoppling, men den är också med och bidrar till att skapa mer ångest. För jag vet att det är fettjobbigt att sitta 09:36 på onsdagsföreläsning i hörsal 3 med en sprängande huvudvärk och inte fatta något av det som sägs. Jag vet att jag sedan kommer sitta under tenta-p och behöva läsa min alldeles för dyra kurslitteratur för att förstå vad det är för skillnad mellan diskurs med stor och litet d (kan för övrigt erkänna att jag helt har glömt bort vad det är för skillnad på dem). Det är som om vi i Uppsala lever i en ond spiral där vi festar för att fira, glömma och skjuta upp morgondagens problem.

För att skjuta upp morgondagens problem är nog något som alla studenter gör. Jag vill själv inte tänka på vad morgondagen har att erbjuda då jag vet att den antagligen innehåller saker jag måste göra. Vi som studenter är i princip aldrig lediga. Jag själv plågades av en tanke  att jag alltid kan göra något; jag kan skriva på rest-uppgiften från mitt missade seminarium, eller läsa kurslitteraturen inför nästa föreläsning. Men jag orkar ibland inte och jag måste få vila. Jag vill inte heller låsa in mig själv i mitt rum och missa något kul. Uppsala som stad kryllar av möjligheter till ett äventyr som är extremt mycket roligare än Habermas offentlighetsteori. 

Men vad som egentligen bidrar till Uppsala-cores trashiga aura? Jag tror att det ligger i den ständiga ångest och oro studenter lever med. För att klara av att leva med denna känsla har jag valt att nästan att leva i nuet. När familjen frågar vad jag ska göra  efter examen så är svaret att jag knappt vet vad jag ska göra imorgon. Gissningsvis måste jag plugga, men det är svårt att veta om jag kommer göra det eftersom det var storstock ikväll och det kan jag inte missa. Men för att summera vad Uppsala-core i en mening skulle jag säga att det är: En ständig ångest som bidrar till att vi söker tröst i prokrastinering, 35kr  för en öl och gemenskap.