Uppsala Medievetare

DEBATT: “Är denna ordning värdig en demokrati i det tjugonde århundradet?”

av: Emma & Frank Ljuslin

På nyårsdagen berättade den danska drottningen Margrethe att hon abdikerar. Svenskarnas blickar vändes direkt till hennes kusin, vår egen monark, den 77 år gamla Carl XVI Gustaf. Frågan borde dock inte vara när han abdikerar, utan när vi avskaffar monarkin.

“All offentlig makt i Sverige utgår från folket” står det att läsa i den svenska regeringsformen, det självklara grundfundamentet i varje demokrati kan tyckas. Det kan dock diskuteras om det verkligen ser ut så i Sverige. När Sveriges riksdag öppnas är det inte den folkvalda statsministern, tillsatt genom lag, utan kungen, tillsatt genom samlag, som förklarar riksmötet öppnat. Monarkens inflytande löper som en röd tråd genom den svenska samhällskroppen. Allt från möten med näringslivet till representativa resor till sin kungliga kollega sultanen av Brunei, en envåldshärskare och mördare som tillämpar dödsstraff genom stening för till exempel samkönat sex. En man och ett system som vår monark försvarat och uttryckt stor aktning för. Allt finansierat med svenskarnas skattepengar. Detta till trots har kungen total ansvarsfrihet då hans ställning som statschef är ohotad i grundlagen. Faktum är att inget som gäller för alla andra svenskar verkar gälla för kungen. Och då talar vi inte bara om den grundläggande förväntningen att vara trevlig mot andra människor, något som dokumentären Kungen som sändes på SVT i höstas visar inte gäller honom.

Kungen omfattas nämligen inte heller av den offentlighetsprincip som annars genomsyrar alla andra statligt finansierade institutioner. Det är därför också omöjligt att ordentligt granska de kostnader som kungafamiljen utgör för det svenska folket. För kostar gör de, ofantligt mycket. 2023 tilldelades hovstaterna 168 miljoner kronor, då räknas inte heller kostnaden för polisskydd, kommunernas och landstingens kostnader vid kungafamiljens besök eller kostnaden för försvaret när de ställer upp med personal och fordon på de oändligt många kungliga evenemangen.

Frågan varje sann demokrat måste ställa sig är om detta är en ordning värdig en demokrati i det tjugonde århundradet.

Rojalister vill dock göra gällande att kungen fyller en nödvändig funktion i vårt demokratiska samhälle, som en person för folket att samlas kring, utan partibeteckning. Att detta är något som är nödvändigt i den polariserade tid som vi just nu befinner oss i är en fin tanke som inte ska förkastas. Vi vill väl inte bli som USA? Givetvis inte, men det förutsätter inte en monark. Det räcker faktiskt med att kika på vårt grannland, Republiken Finland. Under den turbulenta tid som följt efter den ryska invasionen av Ukraina har den finska presidenten Sauli Niinistö lugnt och sansat hållit modet och lugnet uppe hos den finska befolkningen och väl representerat Finland i omvärlden, något som också återspeglas i opinionen där hisnande 92% ansåg att presidenten gjorde ett gott arbete. Ett exempel här på hemmaplan är talmannen Andreas Norlen som slängde partiboken för att verka som en opartisk kraft i svensk parlamentarism och har utövat sitt ämbete under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Notera att dessa två opolitiska och enande aktörer är tillsatta av respektive lands parlament, som i sin tur utsätts av folket i allmänna val. Allt enligt en god demokratisk ordning.

Utöver demokratiaspekten går det att fundera kring kungahusets existens ur ett rent etiskt perspektiv. Mellan 2011-2021, vilket är det senaste året SCB har statistik över, ökade andelen av Sveriges befolkning som lever i relativ fattigdom med 1,2 procentenheter. Samtidigt ökade befolkningen, vilket gör att det konkreta antalet personer ökat ännu mer. Detta är alltså siffror från innan de senaste årens allvarliga inflation. Hur kan det vara etiskt försvarbart att en familj, den kungliga, får 100-tals miljoner från skattebetalarnas fickor och dessutom sitter på en mängd fastigheter som drar in ännu fler miljoner, samtidigt som allt fler svenska familjer lever i ekonomisk utsatthet? Samtidigt som vården och skolan går på knäna till följd av pengabrist ökade den sittande regeringen pengarna till hovet med 18,7 miljoner kronor inför 2023.

Att avskaffa monarkin är en lång och komplicerad process som kräver grundlagsändringar och stark opinion. Början till en stark opinion är medvetenhet. Så innan du tänker “Äsch, kungen är väl en gullig gubbe och det där med monarki påverkar väl inte oss så mycket?”, fundera ett varv till. När du tagit din examen och börjar ditt heltidsarbete, vill du verkligen sitta tyst och snällt bidra med pengar till ett odemokratiskt system baserat på uråldriga patriarkala hierarkier?

KONTAKTA OSS

Vill du komma i kontakt med tidningen?
Detta gör du enklast genom att maila

tidningeneris@uppsalamedievetare.se